Till vardags är Angelica Johansson personlig assistent i Fivlered i Västsverige. Men på hösten sitter hon på pass i skogen, liksom tiotusentals andra jägare. I våras väckte hon uppmärksamhet när hon tog plats i Jägareförbundets styrelse, en plats som valberedningen vikt åt en manlig livsmedelsdirektör.

Tjejerna kliver fram i skogen. Undersköterskan Angelica Johansson leder kvinnliga nätverket JAQT och har tagit plats i Svenska Jägareförbundets styrelse.

Jakthunden Sixten springer i allt vidare cirklar runt Angelica Johanssons kamouflageklädda ben. Nosen är i ständig rörelse och sorterar alla dofter. Matte och den ettåriga tyska jaktterriern hjälps åt att driva fram vildsvin mot skyttarna som står på pass i en annan del av jaktområdet i skogen cirka tio kilometer söder om Vetlanda. Ett tiotal tjejer från det landsomfattande nätverket JAQT ägnar sista helgen i november åt att jaga och umgås.

– Vi har blivit ganska många tjejer de senaste åren, men jägarkåren domineras fortfarande av män över sextio år. Vi behöver få in nytt folk, säger Kommunalmedlemmen Angelica Johansson.

I våras väckte hon uppmärksamhet när hon valdes in i Jägareförbundets styrelse, trots att valberedningen förordade en manlig direktör från livsmedelsbranschen.

– Det var en kupp, konstaterar hon, men framhåller samtidigt att hon hela tiden känt sig välkomnad av männen.

Insikten om att det behövs fler kvinnor i förbundets ledning har växt sig starkare de senaste åren och beredde marken för 33-åriga Angelica Johansson från Fivlered, en liten by mellan Falköping och Mullsjö. Men det handlar också om regional rättvisa. Västsverige var dåligt representerat i styrelsen.

Angelica Johansson är i grunden undersköterska och arbetade efter en vidareutbildning i geriatrik under flera år i äldreomsorgen. Men för ett par år sedan sadlade hon om och är nu personlig assistent i Ulricehamns kommun.

– Att så många i äldrevården blir sjukskrivna tror jag delvis beror på att man känner sig otillräcklig, trots att man jobbar så jäkla hårt. Min situation, med två små barn där hemma, bidrog till att jag valde att istället bli personlig assistent. Nu kan jag arbeta koncentrerat med en person och känna att jag gör något riktigt bra.

Både Sixten och hans fem år äldre jaktkompis Castro har försvunnit i väg på egen hand.

Långt bort hörs hundskall och plötsligt ett skott. Det visar sig senare vara en av tjejerna som skjutit mot en flyfotad räv. Den sprang snabbt – sannolikt skrämd av de spårande hundarna – och var därför för svår att träffa.

Några vildsvin lyckas jägarna inte skjuta den här lördagen, men att fälla byten är inte heller nödvändigt för att det ska bli en lyckad jakthelg.

– Är man hundförare vill man framför allt känna att hundarna har fått chansen att göra ett bra jobb, säger Angelica Johansson.

Intresset för hundar är en viktig orsak till att kvinnor börjar jaga, dragningen till naturen en annan.

– Många har en koppling till jakt i familjen, men inte jag. Det var en ren händelse att jag började. Först var det roligt att bara sitta på pass i ett jakttorn, men ju mer jag lär mig desto bredare blir intresset – allt från hundarna till hur man tar till vara köttet så bra som möjligt.

Den sociala samvaron hör också till det som lockar Angelica Johansson. Bland det hon tillfört Jägareförbundets styrelse är ett stort egagemang kring kommunikation och sociala medier för att sprida jaktintresset ännu mer.

Än så länge har hon inte tagit på sig några fackliga uppdrag inom Kommunal. Främsta skälet är att det skulle inkräkta för mycket på hennes tid, som redan är knapp. Men både när det gäller facket och Jägareförbundet ser hon ett problem som måste övervinnas:

– Svårigheten att rekrytera folk till styrelsearbete handlar mycket om att unga människor inte har någon föreningstradition. Men även om det är ett glapp nu, tror jag att många unga börjar vakna till. Att sitta med i styrelser är ett demokratiskt arbete som man har nytta av i kontakterna med andra delar av samhället.

Fysträningen inför jaktsäsongen har också fördelar.

– För att orka hålla bössan tränar jag nacke och axlar. Det är de delar av kroppen som också tar mest stryk i mitt jobb, säger Angelica Johansson.

Torbjörn Tenfält

 

Fler kvinnor tar examen

Fler och fler kvinnor tar jägarexamen, men alla lockas inte av att ladda bössan.
– Man kan gå kursen även om man inte tänker bli jägare. Teoriprovet ger bra kunskaper om naturen och de vilda djuren, säger Helena Tysk, jägare från Enviken i Dalarna.

Omkring 10 000 personer tar jägarexamen varje år. Av dem är cirka 2 000 kvinnor. Det finns både längre kurser med en eller två träffar i veckan, och kortare intensivkurser.

En del väljer att inte göra skytteprovet, men man kan också komplettera med det längre fram.

–Vi ser hela tiden ett ökat intresse bland kvinnor. Jag tror intresset för kött spelar in, att man vill ha koll på hela kedjan från jakten till maten på bordet, säger Eva Kjellander som är med i Malmö viltvårdsförening.

Angelica Johansson sitter i Jägareförbundets styrelse sedan några månader tillbaka och arbetar för att på olika sätt stärka kvinnornas position. Hon ser också att det går att utveckla kurserna och examensproven.

– Man borde till exempel införa ett digitalt teoriprov. Idag är proven små häften som återanvänds. För att säkerställa kunskaperna hos våra jägare vore det ett bra steg framåt, säger Angelica Johansson.

Torbjörn Tenfält

FAKTA

Farlig jakt Jakt är inte bara farligt för de vilda djuren. Varje år skadas också cirka hundra jägare. Försäkringsbolaget If har sammanställt statistik från jakt­relaterade skador och räknar upp de vanligaste: Hundbett, hörselskada vid avlossat skott, fall från jakttorn, skär- och klämskador i fingrar, samt frakturer i hand- eller fotleder. Antalet jägare som skadas är ändå litet i förhållande till det totala antalet jägare i Sverige, som i dag beräknas till cirka 300 000.     Källa: Svensk Jakt