De kommer från alla LO-förbund och från hela landet för att mötas, lära av varandra, bilda nätverk och lägga upp fackliga strategier.

– Ungdomsforum har betytt massor för mig, säger Robert Roos, 30, och veteran i sammanhanget.

Det här är hans fjärde ungdomsforum. Tidigare har han representerat IF Metall, men nu är han ombudsman och ungdomsansvarig i LO-distriktet i Örebro, och funktionär på forumet.

– Man träffar andra unga som brinner för fackliga frågor. Man knyter band med folk från andra förbund och andra delar av landet. Många som jag träffat på Ungdomsforum tidigare år finns nu på förbunden eller inom LO, säger han.

Temat för ungdomsforum i år är makt. I tre dagar diskuterar deltagarna, som är upp till 30 år, hur de, och andra unga fackliga, ska få makt att påverka inte bara inom LO och de egna förbunden utan också inom politiken.

En grundförutsättning är att unga släpps fram inom facket, konstaterar Laura Sumanen och Malin Möller från Kommunal. De besöker forumet för första gången, eftersom de inte kommit med när de sökt tidigare.

– Det är sista chansen för oss, sedan är vi för gamla. Det hade varit kul om vi hade kommit hit tidigare, för här träffar man andra unga i samma sits och bli peppad, säger de.

Men för att unga ska kunna engagera sig fackligt krävs också tryggare anställningar, konstaterar de.

– Det tar alldeles för lång tid innan man kommer in i arbetslivet och får fast anställning. Man vågar inte kräva så mycket, och känner oftast inte att man kan engagera sig fackligt när man är timanställd och beroende av att arbetsgivaren hör av sig, säger Laura Sumanen, som själv var timanställd i kommunen i flera år innan hon fick en fast tjänst inom städ och kök i Karlskoga.

Att trygga anställningar är den viktigaste fackliga frågan för unga, säger nästan alla Arbetet talar med. Några lyfter även fram rätt till heltid och jämställda löner, men trygga jobb hamnar högst på listan. Enligt en ny LO-rapport har mer än hälften av alla anställda under 25 år tidsbegränsade anställningar.

– Otrygga anställningar är ett jätteproblem i många branscher och framför allt för unga. Vi behöver trygga anställningar för att kunna leva, flytta hemifrån och planera framtiden, säger Nick Fortgens, 30 som är tekniker på Comhem, men jobbar fackligt på heltid för Seko.

Även LO:s vice ordförande Tobias Baudin, som inledde ungdomsforumet i onsdags, lyfte fram att unga behöver trygga jobb. Han liknade situationen för dagens unga med den som gällde gamla tiders daglönare. De som stod med mös­san i handen och hoppades att arbetsgivaren skulle erbjuda dem några timmars arbete.

– Nu står vi inte med mössan i handen. Nu står vi med mobiltelefonen i handen och väntar på sms. Det finns unga som sover med mobiltelefonen i handen för att inte missa några timmars arbete, sade han.

Tobias Baudin uppmanade de unga att kämpa vidare i det fackliga arbetet, och att tillsammans försöka hitta nya sätt att få fler att organisera sig.

– Vi håller ihop. Vi ser till att vi blir fler. Vi ser till att vi blir starkare. Det är så vi ser till att vi får mera makt att kunna förändra, sade han och möttes av applåder.

 

Frågan:

Varför engagerade du dig fackligt?
Vad kan facket göra för att få fler unga engagerade?
Mattias Hedin. Foto: Janerik Henriksson

Mattias Hedin. Foto: Janerik Henriksson

Mattias Hedin, 26, ordförande för Seko klubb väg & ban Gävle-Dala, ledamot i regionstyrelsen och aktiv i LO:s regionala ungdomsverksamhet.

– Det finns i familjen, men jag har också sett orättvisor i kom­piskretsen, med folk som har otrygga jobb och får fel lön. Jag ville stå upp för schysta jobb och rättvisa så jag engagerade mig.

– Det är svårt, men man får försöka göra det roligt. Man kan locka med bowling, eller något annat, men i grunden handlar det också om att unga måste få trygga anställningar så att de törs ta den tid de har rätt till för fackligt arbete.

 

Julia Brännlund. Foto: Janerik Henriksson

Julia Brännlund. Foto: Janerik Henriksson

Julia Brännlund, 28, skötare inom psykiatrin i Växjö och arbetsplats­ombud för Kommunal.

– Jag hade det med mig hemifrån och sedan var det en slump. Min avdelning hade inget arbetsplats­ombud så det fick bli jag.

– Se till att fler får fasta anställ­ning­ar så att de kan och törs. Sen ska man tänka på att nå ut till unga där de finns, som till exempel på Facebook, Twitter och Instagram. Det är vi ofta dåliga på inom facket.

 

Sofie Dahlqvist. Foto: Janerik Henriksson

Sofie Dahlqvist. Foto: Janerik Henriksson

Sofie Dahlqvist, 30, restaurangbiträde och arbetsplatsombud för HRF på McDonalds i Karlshamn, aktiv i LO:s lokala ungdoms­kommitté och ledamot i HRF:s avdelningsstyrelse.

– Jag såg det som en intressant chans att utveckla mig som person och arbetsplatsen, och så hade jag gamla fackliga företrädare som slutade och uppmanade mig att ta över.

– Det är ett jätteproblem, framför allt i min bransch där nästan alla är unga. Det gäller att möta dem på deras arbetsplatser, höra vad de vill förändra och berätta att vi kan göra det tillsammans i facket. Vi måste nå ut med budskapet att tillsammans är vi starka.

 

Tobias Henrikssson. Foto: Janerik Henriksson

Tobias Henrikssson. Foto: Janerik Henriksson

Tobias Henriksson, 22, ledamot i gruppstyrelsen för IF Metall på LKAB i Kiruna.

– Jag halkade in på ett bananskal. Hela gruppstyrelsen avgick, så då ställde jag upp.

– Många tror att det är jobbigt att ha fackliga uppdrag, men det är inte så farligt, så det får man förklara. Sedan kanske det kan vara en ingång att få dem att bli skyddsombud. Det har jag själv varit.