Så uppfostrar du en feminist!
Vem vill inte att barnen ska få samma möjligheter oavsett om de är pojkar eller flickor?
Ett steg på vägen är att medvetet försöka uppfostra jämställt.
– Det handlar inte om att ta bort möjligheter för barnen, tvärtom handlar det om att ge dem fler, säger Bodil Alvarsdotter, aktiv i Forum för feministiska föräldrar.

Illustration: Erica Jacobson
![]() |
1 Hur uppfostrar man en feminist?
– Jag tror att man gör det genom att båda föräldrarna, om man är två, är lika viktiga och tar lika stort ansvar. Det handlar om att dela föräldraledighet, det obetalda hushållsarbetet, vabben… Ja, all tid med barnen. Det andra är att göra barnen medvetna om att de har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter oavsett vilket kön de har.
2 Varför är det viktigt att uppfostra jämställt?
– För att det ger barnet fler möjligheter att utvecklas till en fri, unik individ. Om målet är ett jämställt samhälle är det viktigt att börja med barnen. Jag tror att barn och alla människor mår bra av den typen av frihet som handlar om möjligheten att få ta del av allt som erbjuds, att det handlar om fria val och inte om normer som på förhand begränsar hur man ska vara.
3 Varför är det svårt?
– Vi lever i ett samhälle som omgående delar in barn och vuxna i två kön, ofta utifrån gamla föreställningar. Det är också svårt och jobbigt att uppleva sig vara en ensam förälder som ska förändra världen när världen inte är med på det. Det känns ganska tufft ibland. Men jag tycker att man ska ta tillfället i akt när det dyker upp en orättvisa för att visa för barnen att något faktiskt inte är okej. Det kan till exempel handla om att killarna har 100 procent av tiden på bollplanen i skolan. Jag har kontaktat skolan för en sådan sak. I läroplanen för förskola och skola finns tydliga mål, så där handlar det inte om att man kommer med något ”tyck”. Där har man all rätt att fråga hur de lever upp till målet om jämställdhet i läroplanen. Det bör man göra. Att vara en feministisk aktivist handlar om att våga vara obekväm.
4 Du har tre barn, en pojke och två flickor, vad har varit svårast i din feministiska uppfostran?
– Att vi har uppfostrat dem till att välja själva och inte bry sig om normer gör att de också blivit mer utsatta. Det är svårt att sticka ut i skolåldern. Det är svårt att inte vara norm, att inte barnen är norm, samtidigt som jag vill ha det så. Jag tror till exempel att vår son absolut har betalat ett pris, men jag tror samtidigt att han vunnit något som han kommer att ha med sig hela livet.