Lagen om val­fri­hetssystem har gjort sjuk­vården sämre och mindre jämlik. Lagen är ett borger­­ligt misslyckande, skriver en riksdagsledamot (S).

Införandet av LOV – Lagen om valfrihetssystem – har lett till förändringar inom vården, visar Riksrevisionens rapport Primärvårdens styrning – efter behov eller efterfrågan? Rapporten, som släpptes i dagarna, pekar på en rad punkter ut bristerna i lagstiftningen.

Alliansregeringen gjorde 2010 LOV i primärvården till ett tvång. Att samtliga landsting utom två var emot brydde man sig inte om. Högerns idé var att konkurrens skulle effektivisera vården, göra den mer tillgänglig, bättre och billigare. Så blev det inte, det visar både verkligheten och rapporten.

Att vi fritt kan välja utförare och att den som vill ska få driva vårdcentral har förvisso lett till fler vårdcentraler. Närheten till vårdcentraler är också bättre för många men dessa är i större utsträckning etablerade i befolkningstäta områden där vårdbehoven är lägre och invånarna är starkare än genomsnittet socioekonomiskt. Vårdcentraler har främst lagts ner i områden med större vårdbehov. Vården är därför mindre jämlik efter införandet av LOV.

Det är i dag många fler patienter ur medel- och överklassen, ofta med lätta och lindriga symtom, som besöker vårdcentraler, medan de sjukaste patienterna gör allt färre läkarbesök.
Genom att etablera sig och bedriva vård i socioekonomiskt starkare områden tjänar ägarna helt enkelt mer pengar. Det är anledningen till att vi ser märkbara förändringar i konsumtionen av vård efter vårdvalsreformens införande. Det är olyckligt och inte värdigt ett välfärdsland.

Vården är en annorlunda marknad med tre parter. Vårdgivaren är producenten som säljer en tjänst till patienten som konsumerar tjänsten, men betalare är samhället och skatte­betalarna.

LOV är ett borgerligt misslyckande. Det är de etiska principerna som ska styra konsumtionen av primärvård. Det förutsätter en aktör med makt och mandat, det vill säga motsatsen till att kundernas efterfrågan ska styra. Inget tyder heller på att kostnaderna inom vården minskat, som tanken var, utan kostnaderna snarare ökar. Riksrevisionen har även funnit indikationer på att förutsättningarna för kontinuitet har försämrats sedan tillgänglighetsreformerna infördes.

Tre principer ska styra vården:

• Männi­skovärdesprincipen innebär att vård ska ges på lika villkor för hela befolkningen oberoende av personliga egenskaper och funktion i samhället.

• Behovs- och solidaritetsprincipen innebär att den med störst behov av vård ska ges företräde i vården.

• Kostnadseffektivitetsprincipen innebär att hälso- och sjukvård ska bedrivas kostnadseffektivt, men kostnadsöverväganden i det enskilda fallet bör göras först när de två ovanstående principerna använts.

Hans Ekströmhansekstrom

riksdagsleda­mot och ordförande för S i Sörmland.