När vi funderar över varför allt fler blir långtidssjukskrivna och utförsäkrade måste vi också titta på om rehabiliteringen fungerar, skriver Linnéa Karlsson.

Sjuktalen ökar. Siffrorna från Försäkringskassan finns där och det har skrivits och talats mycket om dem i media, men frågan är: Har alla utförsäkrade och långtidssjuka verkligen fått rätt rehabilitering?

Mängden utförsäkrade och långtidssjuka får mig att logiskt fundera på att alla inte kan ha fått det. I dag finns rehabiliteringsgarantin. Idén är bra men fungerar klinikerna på ett hållbart sätt?

Mina kunskaper får jag från att jag själv var långtidssjuk och fick fel rehabilitering för min kropp, och finns det en som jag så finns det flera.

Det gör också att vägen tillbaka till arbetsmarknaden kan bli enormt lång.

Företag bör ifrågasätta rehabiliteringen om den anställde är sjukskriven längre än förväntat, kanske gå in direkt redan vid andra veckans sjukskrivning för att förhindra en långdragen process. Föregående regering tog trots allt bort hälften av företagshälsovårdens bidrag i vårbudgeten, på grund av att man ansåg att den inte ökat hälsan hos företagens anställda. En väldigt tydlig markering – men varför vågar man inte göra det här hos landstingen, för landstingen betalar ju för rehabiliteringsgarantin till klinikerna.

I dag är det löpande band-tekniken som gäller i vården, man gör samma sak med alla. Men i längden fungerar kanske inte det med tanke på hur det ser ut i dag. Vården måste våga erkänna att vi inte tycks komma någon vart med den här typen av rehabilitering. Varje individ är unik och rehabilitering måste individualiseras.

Landstingen gör i dag ingen uppföljning av dem som remitteras till specialister. Om man gjort det så hade antalet sjukskrivna kanske minskat genom att man faktiskt samtalar med patienten eller att man uppdaterar rehabiliteringen för just den individen. Att landstingen inte följer upp resulterar i att Socialstyrelsen inte heller kan gå in och sköta ett av sina regeringsuppdrag, nämligen att ge stöd till landstingen.

I dag finns träning på recept, en bra idé som visat sig fungera väldigt väl eftersom det skrivs ut många recept, men kanske är det tid nu att utveckla detta? En personlig tränare har utbildning inom anatomi, fysiologi, tränings­lära och näringslära. Skillnaden mellan gymmen och vården är att i vården pratar man inte om kosten, men det gör man i träningsbranschen. Och kosten har betydelse, för om man inte äter rätt så kan inte kroppen läka på ett hållbart sätt.

För att minska trycket på landstingen bör regeringen skapa ett avlastningsprogram med mer resurser, och utnyttja all befintlig forskning i samarbete med Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Inspektionen för vård och omsorg och SBU.

Att undersöka vilken rehabilitering utförsäkrade och långtidssjuka fått är ett måste, samt att undersöka vem leverantören är, för att på så sätt göra en uppdatering av rehabiliteringen. Det här skulle också kunna hjälpa till att få fram vad man bör och inte bör göra i olika insatser.

 

Linnéa Karlssonlinneakarlsson

föreläsare, ­utbildare och rehabiliterings­konsult på ­Kroppens – ­Helhet Sverige