Den nordiska modellen är intakt, men knakar i fogarna. Fack och socialdemokrater i de nordiska länderna söker nu gemensamma svar på hur de ska hindra att den vittrar sönder.

Åtminstone på pappret bekänner sig allt fler till den nordiska modellen. Som begrepp har den fått status av ”sekulär statsreligion”, skriver forskarna bakom den breda översyn av den nordiska modellen som LO och de socialdemokratiska partierna i Norden har låtit göra, och som presenteras på en kongress utanför Oslo i dag, tisdag, och i morgon, onsdag. Från Sverige deltar bland andra statsminister Stefan Löfven, partisekreterare Carin Jämtin, LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och LO:s vice ordförande Tobias Baudin.

Översynen, som bygger på 27 delrapporter från en rad forskare, startar i en beskrivning av de nordiska ländernas särdrag. De är små, öppna ekonomier med genomorganiserade arbetsmarknader, generella och generösa välfärdssystem och en stark förmåga att hantera konflikter genom breda kompromisser. Den modellen har givit både ekonomiskt välstånd och jämlikhet.

Projektets slutrapport beskriver hur modellen har utsatts för stora påfrestningar sedan 1990 i form av ekonomiska och finansiella kriser, åldrande befolkning, sjunkande facklig organisering, snabb strukturomvandling och ökad invandring. Forskarnas finner att modellen ändå är intakt, låt vara att inkomstskillnaderna har vuxit. Norden ligger fortfarande i täten när det gäller att kombinera effektivitet och jämlikhet, hävdar de.

Den slutsatsen är inte helt självklar. Skillnaderna mellan de nordiska länderna har vuxit, samtidigt som Norden har blivit mer likt andra europeiska länder. Arbetslösheten är i dag högre i Norden än i Tyskland och Storbritannien, och i Sverige och Finland är andelen osäkra anställningar hög i internationell jämförelse.

Om de senaste årens trender skrivs fram till år 2030 kommer Norden att ha låg facklig organisationsgrad, och lika hög arbetslöshet och ojämlikhet som exempelvis Frankrike, enligt slutrapporten. Det krävs politiska krafttag för att den nordiska modellen ska bli framgångsrik – annars kan den lika väl vittra sönder. Vid sidan av de tidigare uppgifterna måste också klimathotet och den växande invandrarbefolkningen mötas. Detta samtidigt som de socialdemokratiska partierna är försvagade och facken tillbakapressade.

Vid kongressen ska socialdemokrater och fack från de nordiska länderna försöka enas om ett politiskt program för hur den nordiska modellen ska säkras. På förhand ser programmet ut att bli allmänt hållet. Frågan är om det fortfarande är meningsfullt att analysera de nordiska länderna som en enhetlig grupp som kan söka gemensamma politiska lösningar.

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson svarar bestämt ja på den frågan.

– Absolut. Även om Sverige har tappat väldigt mycket mark efter Lavaldomen och åtta år med borgerlig regering finns fortfarande huvuddragen kvar: tillit, konkurrenskraft och målsättningen om en välfärd som kommer alla till del. Där skiljer vi oss fortfarande väldigt mycket från övriga Europa.

– Något som ofta förbises är att den nordiska modellen ger en väldig konkurrenskraft. I alla internationella mätningar ligger de nordiska länderna i täten i det avseendet. Höga lägstalöner tvingar företagen att vara effektiva.

Karl-Petter Thorwaldsson medger att produktiviteten i de nordiska länderna har utvecklats svagt de senaste åren. Orsaken till det är oklar, ”våra ekonomer tittar på det”. Men LO-ordföranden ser det som ett tillfälligt problem snarare än tecken på grundläggande fel i den nordiska modellen.

– Tvärt emot andra bedömare tror jag att vi har större chanser på medellång sikt genom ökad nordisk integration än genom att vända oss mot Europa. Det finns många områden att arbeta med: bättre kommunikationer mellan nordiska städer, öppnare utbildningar, och ännu öppnare arbetsmarknad, så att man kan söka jobb på hela den nordiska arbetsmarknaden när konjunkturen svänger.

– I det perspektivet är den här kongressen viktig. Vi borde oftare tala om den nordiska modellen och de framgångar den har givit.

Samak

Samak står för Samarbetsorganisationen för de nordiska socialdemokratiska partierna och fackföreningsrörelsen. Samaks Arbetarkongress hålls vart fjärde år. Årets kongress, den 24:e i ordningen, genomförs utanför Oslo.