Mästerdetektiven
som aldrig dör

Sherlock Holmes är populärare än någonsin. Men vad det är som fascinerar så med den störda och geniala detektiven? Det undersöker just nu Museum of London i en utställning.

Utbudet i Museum of Londons souvenirbutik säger mycket om Sherlock Holmes förmåga att ständigt förnya sig. Rutiga mössor i tweed – så kallade deerstalkers – pipor av plast, mängder med böcker förstås, spel med Sherlock-tema, nya såväl som äldre filmer, och en hel hylla med dvd:er med BBC:s succéserie Sherlock, där den egensinnige detektiven är placerad i dagens London.

Förra året fick Mattias Boström ta emot Svenska Deckarakademins pris för bästa faktabok för sin Från Holmes till Sherlock. Han lyfter fram tv-serien Sherlock som exempel på varför den litteräre figuren fortfarande känns relevant.

– När originalberättelserna kom ut var de det allra nyaste. Det var en ny sorts berättarkonst, språket var modernt, liksom handlingen och den vetenskap som Sherlock Holmes utnyttjade. Det fanns få författare som låg så i framkant som Conan Doyle. På exakt samma sätt är BBC:s Sherlock, men för en tv-publik, säger Mattias Boström.

Han konstaterar att Sherlock Holmes i BBC:s moderna tappning på många sätt är sig lik. Hans egenskaper, kriminalteknik och manér fascinerar fortfarande, samtidigt som han också har förändrats från en gentlemanna­detektiv till en person som i dagens diagnossamhälle skulle tillskrivas någon bokstavskombination (som han emellanåt behandlar med morfin eller en kokainlösning).

Mer än 125 år har gått sedan den första berättelsen om Sherlock Holmes skrevs av Arthur Conan Doyle. Inte sedan 1950-talet har en större utställning om Sherlock Holmes visats i hans hemstad, London. Museum of Londons aktuella storsatsning går under namnet ”Sherlock Holmes: The man who never lived and will never die” Besökaren leds in i den viktorianska stämningen med hjälp av manuskript, fotografier, målningar, gamla och nya filmklipp och prylar och åter prylar. Plötsligt är du där, bland gaslyktor i den dimmiga och mystiska atmosfären som kännetecknar Sherlock Holmes London.

Dr Pat Hardy är curator på Museum of London och har arbetat med utställningen i två år. Hon ser trött och nöjd ut när den första utställningsdagen går mot sitt slut och Arbetet möter henne. Tillsammans med sina kollegor ville hon ta reda på varför den här detektiven fortfarande är så populär och vad det är som gör honom och historierna relevanta även i vår tid.

– Läser man Conan Doyles böcker inser man att London är en viktig anledning till framgången. London finns alltid där, med sin självsäkerhet, sina många invånare och besökare. Transportsystemet och taxiservicen gör att Sherlock Holmes och hans kollega dr John Watson kvickt och lätt kan ta sig i fram i staden. Snabbheten är mycket betydelsefull i berättelserna, inte minst för att de är korta och effektiva, förklarar Pat Hardy.

Vem är Sherlock Holmes egentligen? I avdelningen ”The many sides of Sherlock Holmes” grottar utställningen ned sig i geniet, kriminalteknikern, bohemen, den moderne och välutbildade engelsmannen och förklädnadens mästare. I den avslutande delen undersöks detektivens odödlighet. Hur än professor James Moriarty bär sig åt lyckas han aldrig ta kål på Sherlock Holmes. Mästerdetektiven väcks ständigt till liv även på tv och bioduken, som i tidigare nämnda Sherlock och även den amerikanskproducerade CBS-tv-serien Elementary från 2012 samt i den brittiske regissören Guy Richies två långfilmer från senare år med Robert Downey Jr i huvudrollen.

Curator Pat Hardy menar att det finns något lugnande och betryggande hos Sherlock Holmes. Många har berättat för henne om hur de läste böckerna som barn.

– Berättelserna är korta och lättill­gängliga. Du vet att i slutet av historierna, som är fyllda av ondska och hemska dåd, kommer fallen att lösas av Sherlock Holmes. Samtidigt är han inte en särskilt sympatisk person. Han är saklig och sansad, fast ofta ganska elak mot Watson. Men det är skönt att veta att det finns någon där ute som alltid är redo att bekämpa brottsligheten, säger Pat Hardy.

Som curator för utställningen överraskades hon av att många av de första bokutgåvorna, liksom de tidiga manuskripten och illustrationerna hade spridits över världen. Det blev ett hårt arbete att samla ihop materialet.

– Kanske var det så att den brittiska publiken inledningsvis inte uppskattade Sherlock Holmes på samma sätt som läsare på andra sidan Atlanten. I början var Sherlock Holmes bara en av många detektiver. Det kom en flod av detektiv­historier i England på 1890-talet. Det var en väldigt populär genre med korta böcker som attraherade en stor publik, inte minst pendlarna, berättar Pat Hardy.

Även hon läste Sherlock Holmes som barn och gick sedan vidare till annan litteratur. Men när hon nu i kronologisk ordning har frossat i Conan Doyles böcker har hon insett att de är väldigt välskrivna, med komprimerade dialoger och ett snillrikt persongalleri som är skapat för att läsarna blixtsnabbt ska dras in i historierna.

– Mysterierna är för otroliga för att det ska vara aktuellt för läsaren att lösa dem. Det borde innebära en risk för att man ska tappa intresset, men så blir det inte eftersom de är så välskrivna, säger Pat Hardy.

Till Arbetet säger hon sig vara mest nöjd med att en av Claude Monets målningar av Charing Cross Bridge finns med på utställningen.

– För mig som konstvetare är det självklart att den ska vara med här. Jag ville visa att London var en fantastisk stad som många konstnärer besökte, inte minst för ljuset från Themsen, kryddat med röken från industrierna och dimman. Claude Monet var dedikerad, närmast manisk i sitt sökande efter perfektion – inte helt olik Sherlock Holmes, som dessutom åkte fram och tillbaka över stadens broar som den på tavlan, säger Pat Hardy.

Martin Röshammar