En del av dumpningsproblemen går att lösa med svensk lagstiftning. Men det krävs förändringar på EU-nivå för att helt komma bort från möjligheten att dumpa lön och andra villkor för anställda i utländska företag som är tillfälligt verksamma i Sverige.

– Det är inte säkert att Tingvalla-Bro verkligen är en fackförening, säger Dan Holke, jurist på LO-TCO Rättsskydd. Foto: Maja Suslin

Foto: Maja Suslin

Det förklarar Dan Holke, chef för LO-TCO Rättsskydd och fackets företrädare i Lavalmålet i EG-domstolen.

– Även om vi kan minska försämringen i den svenska lagstiftningen så innebär utstationeringsdirektivet en tydlig diskriminering av utländska arbetstagare, säger Dan Holke.

Innebörden av minimilön är olika från bransch till bransch. Tarifflöner fungerar som minimilöner, men på avtalsområden som industrin – med lokal lönebildning och lokala lönesystem – blir skillnaderna stora mellan avtalets lägsta lön och den utbetalda lönen, och en omfattande lönedumpning är möjlig.

Dan Holke säger att många av de utstationerade företagen är uthyrningsföretag och där är det möjligt att kräva samma lön som för svenska anställda med bemanningsavtalet. Bemanningsavtalet innebär nämligen att de bemanningsanställda ska betalas med genomsnittslönen på arbetsplatsen de hyrs ut till – och snittlönen är alltså minimilön även för de utstationerade.

När det gäller lönen kommer det alltså även i fortsättningen att vara möjligt att dumpa lönen i branscher där avtalets lägsta lön är lägre än den utbetalda lönen.

Dan Holke säger att alla försäkringar troligen ligger utanför den hårda kärnan. Det handlar om ekonomiskt stöd vid sjukdom, arbetsskada, arbetsbrist, dödsfall, föräldraledighet och avtalade pensionsförsäkringar.

 

Läs också: