Låg ersättning från a-kassan kan förvisso pressa de arbetslösa att söka fler jobb. Men chansen att de verkligen får jobb ökar inte, enligt en ny rapport.

En del ekonomiska samband uppfattas som så självklara att de sällan ifrågasätts. Den så kallade sökteorin, som låg bakom Alliansregeringens förändringar av a-kassan 2007, är ett sådant.

Teorin säger att den lägsta lön till vilken de arbetslösa kan tänka sig att ta ett jobb, den så kallade reservationslönen, påverkar deras jobbsökande. Hög reservationslön (”kräsna” arbetslösa) antas medföra låg vilja att söka jobb, och därmed att de arbetslösa blir kvar i arbetslöshet längre. Därvid sätts ofta likhetstecken mellan reservationslön och ersättningsnivå från a-kassan. Ingen vill väl ta ett jobb till en lön under arbetslöshetsersättningen, men däremot gärna ett jobb som ger åtminstone lite mer än a-kassan.

I en rapport som publiceras av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) i dag, onsdag, har forskarna Madelene Nordlund och Mattias Strandh gjort något ovanligt. I stället för att utgå från att arbetslöshetsersättning och reservationslön är samma sak har de undersökt de arbetslösas egen uppskattning av den lägsta lön till vilken de skulle acceptera ett arbete. De undersöker sedan hur denna självskattade reservationslön hänger samman med hur hög ersättning de arbetslösa får från a-kassan, deras jobbsökande – och deras chanser att verkligen få arbete.

Även om det finns ett visst samband mellan a-kassenivå och reservationslön visar det sig att de båda begreppen är långt ifrån utbytbara. Så hänger till exempel a-kasseersättningens storlek ihop med hur många jobb en arbetslös söker. Det gör inte reservationslönen.

Intressant nog har också psykologiska och sociala faktorer, som inte fångas in av gängse ekonomiska modeller, betydelse för hur intensivt de arbetslösa söker arbete. Arbetslösa som uppger att arbete är viktigt för deras sociala status och identitet söker fler jobb än de som värderar arbete lägre.

Intensivt jobbsökande betyder emellertid inte att man verkligen får jobb. Åtminstone inte i dåliga tider, då det finns få lediga jobb att söka (undersökningen bygger på enkäter med 2 600 kort- och långtidsarbetslösa åren 1996–1997, då arbetslösheten, som hade varit två procent i slutet av 1980-talet, passerade åttaprocentsstrecket).

I stället visar sig reservationslönen vara kopplad till chanserna att få arbete. Sambandet är det väntade: Hög reservationslön gör det svårare att få jobb.

Då bör man känna till att forskarna, för att göra reservationslönen till ett mått på ”kräsenhet”, har definierat den som ett proportionellt mått. Den reservationslön de arbetslösa har angivit i kronor har satts i relation till inkomsten före arbetslösheten.

Skulle man i stället tala om reservationslönen som ett absolut mått i kronor är hög reservationslön förknippat med goda chanser att få jobb. Höga lönekrav ställer nämligen de som vet med sig att de är attraktiva på arbetsmarknaden.

– Humankapitalet, alltså din yrkesmässiga och sociala kompetens, är det enda som verkligen spelar roll för chansen att få jobb, sammanfattar Mattias Strandh. Vilken lön de arbetslösa begär har marginell effekt.

Ersättningsnivån från a-kassan, som forskarna mätte som andel av den arbetslösas tidigare inkomst, påverkade alltså inte chansen att få jobb.

– Är det ont om jobb hjälper det inte att du som arbetslös blir pressad av ekonomiska incitament, säger Mattias Strandh. Vad vi däremot vet är att arbetslösa som får låg ersättning mår sämre psykiskt, och att deras psykiska hälsa försämras ju längre arbetslösheten varar.