Den belgiska vallhunden Freja kan inte få av sig kopplet fort nog. Hon rusar fram till bassängen och hoppar förväntansfullt omkring uppe på kanten. Det är dags för veckans simningspass hos hundfysioterapeuten Mariette Lilja på Evidensia Specialistdjursjukhuset Strömsholm utanför Västerås. Freja har problem med en höft och måste simma regelbundet för att inte bli stel.

– Den här lilla gumman är lite vrång när man undersöker henne, hon vill bara bada, säger Mariette Lilja medan hon känner på Frejas höfter.

Till slut släpps Freja ner i vattnet med ett ljudligt plask och simmar intervaller under glada tillrop från Mariette Lilja och sin matte Carina Johansson.

Mariette Lilja har jobbat som hundfysioterapeut på Strömsholms djursjukhus i 1,5 år. För några år sedan var hon utsliten efter 20 år som vårdbiträde och undersköterska inom äldreomsorg och personlig assistans.

– Jag trivdes väldigt bra, men sedan blev det neddragningar och personalbrist och jag fick jobba jättemycket. Sista 1,5 året var min kropp ganska slut och jag hade tre lunginflammationer under den perioden. Någonstans måste man sätta stopp, säger hon.

Mariette Lilja älskar djur och har själv både katter, hundar och häst. Hon började läsa en distansutbildning, samtidigt som hon jobbade. Utbildningen betalade hon ur egen ficka. Hon sade upp sig innan hon pluggat klart och efter några flyttar fram och tillbaka och planer på att starta eget fick hon jobb på Strömsholms djursjukhus.

– Jag trivs jättebra och mår så mycket bättre, det känns i kroppen. Nu jobbar jag måndag till fredag och är ledig alla helger och röda dagar och jag känner inte den här pressen att man måste ha telefonen på för att de kanske ringer, säger Mariette.

Precis som när Mariette Lilja jobbade inom äldreomsorg och personlig assistans får hon hjälpa människor – och djur. Det passar henne.

– Jag känner mig så tacksam. Det är ett så glädjefyllt arbete. Jag har alltid varit en sådan som gillar att hjälpa andra. Det märks att det betyder mycket för djurägarna, många kommer med blommor och presenter när rehabiliteringen är avslutad.

Nästa patient är den finska stövaren Storm, som genast ställer sig på bakbenen och pussar Mariette på munnen. Han går i rehabilitering efter en bogledsoperation och har dessutom lindrig artros. Först får han laser som är smärtstillande och läkande, innan det är dags att gå i vattentraskaren, ett löpband under vatten.

– I vattnet ser man rörelserna på ett helt annat sätt. Och de kan inte fuska. Vi har hundar som kommer in och hoppar på tre ben, men här kan jag ställa in pyttelåg hastighet så att de måste sätta ner det fjärde benet, förklarar Mariette.

Under en arbetsdag tar Mariette och hennes kollega emot 10-15 patienter. Nästa hund är en ny bekantskap, bordercollien Emma, som linkar in på tre ben med ena sidan rakad. Hon har nyligen opererats och tagit bort höftkulan. Nu ska en rehabiliteringsplan läggas upp.

Efter en undersökning får Emma också prova att gå i vattentraskaren och lyfter förskräckt upp tassarna när vattnet börjar stiga. Ibland glömmer hon bort att trampa och glider bak på bandet, men hon accepterar situationen. Det är det inte alla hundar som gör. Freja klarade exempelvis inte av vattentraskaren utan fick panik och ville därifrån. Om en hund är aggressiv får den munkorg för säkerhets skull.

– Händerna är våra arbetsredskap, vi kan inte riskera att bli skadade. Jag har inte blivit huggen än men det är som de sa under utbildningen – förr eller senare kommer det att hända. Det kan ju ske utan förvarning. Men jag har aldrig varit nervös, säger Mariette.

Hon vill inspirera fler som är trötta på sitt jobb eller utslitna att våga ta steget och byta yrkesbana.

– Någon kanske tänker att hon jobbade 20 år och skolade om sig pang bom, då kan jag också. Man måste våga, jag hoppas att fler kan få upp ögonen för det.