Martin Klepke webbledartopp

Nyheten att jämställdheten har förbättrats på svenska arbetsplatser borde vara välkommen.

Men det finns ett stort aber. Förbättringen är ytterst ojämnt fördelad.

I två nya rapporter från Delegationen för ett jämställt arbetsliv visas att såväl hälsa, löner, arbetsmiljö som det allmänna välbefinnandet har ökat i takt med att kvinnor tagit sig in på manliga arbetsplatser.

Men det har främst skett i branscher med hög kunskapsnivå där löner och villkor redan från början varit goda.

Förhållandet är helt annorlunda för de branscher, främst inom offentlig sektor, som fortfarande är kraftigt kvinnodominerade.

Och förhållandena är speciellt usla för dem som numera brukar kallas för prekariatet, de mest utsatta, män och ­kvinnor, unga och äldre, som arbetar med lågbetalda, osäkra och tillfälliga anställningar.

Professor Paulina de los Reyes är mycket klar vid presentationen av rapporterna:

– Könsmaktsordningen räcker inte för att förklara skillnaderna.

Det är alltså dags att på allvar våga lyfta in begrepp som ålder, uppväxtmiljö, ursprung och framför allt klass i kampen för ett rättvist och jämställt arbetsliv.

Här har parterna ett stort ansvar, men när det gäller grundläggande regelverk, ­arbetsrätt, likaväl som skola och social lagstiftning, kan ingen i vår nyvalda riksdag komma undan ansvar.