I juni tog bussbolaget Nobina över trafiken i Örnsköldsvik och Sundsvall och alla förare fick söka om sina jobb. Foto: Håkan Nordström

I juni tog bussbolaget Nobina över trafiken i Örnsköldsvik och Sundsvall och alla förare fick söka om sina jobb. Foto: Håkan Nordström

Bussförarnas skyddsombud i Sundsvall och Örnsköldsvik anmäler Nobina till Arbetsmiljö­verket. Stress, pressade körtider och långa arbetspass har gjort bussförare sjuka i Sundsvall och skapat stort missnöje i Ö-vik.

– Läget är akut. Vi kan inte vänta tills vi får en ny tidtabell strax före jul. Vi har inte fått tillfredsställande svar från företagsledningen. Därför går vi vidare till Arbetsmiljöverket, säger Tove Klingsby Svedin, bussförare i Ö-vik och regionalt fackligt ombud på Kommunal.

För snart två år sedan hände samma sak i Sundbyberg. Då var det Arriva som anmäldes till Arbetsmiljöverket. Problemen var de samma – stress, pressade körtider och långa arbetspass samt dessutom en auktoritär arbetsledning.

I bägge fallen började problemen när ett nytt bussbolag tog över trafiken efter en upphandling.

Mellan dessa båda händelser ligger konflikten under nio dagar i juni förra året, den tredje busskonflikten på 15 år. Kommunal fick igenom en del av sina krav om bättre arbetstider och större trygghet vid upphandlingar.

Det räckte tydligen inte, att döma av problemen i Västernorrland.

– Arbetsvillkoren i bussbranschen är en högprioriterad fråga. Jag tror att den är med även i nästa avtalsrörelse, inte minst därför att bussförarna blir äldre och äldre. Samtidigt är det svårt att locka unga till branschen. Schemaläggningen är en bidragande orsak, säger Susanne Gällhagen, bussombudsman på Kommunal.

Efter den senaste konflikten skapades en ny nämnd. Den ska granska ”anställningsprocesser med mera” när ett nytt bussbolag tar över. Nämnden är tandlös. Uppgiften är främst att sprida goda exempel i branschen.

Den 15 juni tog Nobina över trafiken efter Veolia i Ö-vik och Keolis i Sundsvalls kommun. Förra hösten blev personalen uppsagd. De fick söka sina gamla jobb på nytt.

En del blev bortgallrade.

I Sundsvall fick fackets sektionsordförande inget nytt jobb. Därmed tvingades han att lämna sitt fackliga uppdrag efter tio år. Flera småbarnsföräldrar fick inte behålla sina anpassade tjänster från Keolis och tvingades att säga nej till Nobina, eftersom de inte kunde fixa barntillsynen.

I Ö-vik fick nio förare acceptera sänkta löner med tio procent. De hade haft heltid på Keolis och erbjöds 90 procent på Nobina. Alternativet var säsongsanställning kombinerat med timvikariat på sommaren.

maryam220Nobina har utformat tjänsterna på 90 procent tillsammans med Kommunal, svarar kommunikationschefen Maryam Yazdanfar.

– På detta sätt kunde vi erbjuda tillsvidareanställningar, säger hon.

Nobina har 26 fast anställda förare i Ö-vik. 20 av dem har nått den högsta löneklassen, enligt Maryam Yazdanfar.

– Det stämmer inte att vi skulle ha rekryterat sju eller åtta yngre medarbetare för att spara pengar.

Enligt Maryam Yazdanfar gick det inte att ge småbarnsföräldrarna i Sundsvall anpassade tjänster. Det beror på att Nobina har mindre trafik än Keolis. Därmed hade följden blivit att förare hade tvingats jobba deltid mot sin vilja.

– Vår första prioritering var att erbjuda fasta heltidstjänster. Även Kommunal tycker att det är positivt.

Tove Klingsby Svedin har kört buss i sexton år, sex år i Stockholm och tio år i Ö-vik. Det har aldrig varit så tufft som nu.

– Förut tyckte jag att det var kul att köra buss. Nu är jobbet enbart en ekonomisk fråga. Tajta tidtabeller gör att det blir förseningar. Då är det bussföraren som blir utskälld. Ibland kommer vi för sent när vi ska byta av arbetskamrater. Det går ut över deras raster. Kamratskapet på jobbet är inte vad det var. Vi har blivit surare mot varand­ra. Min man säger att jag är trött jämt. Och det stämmer. Jag är trött, slut och grinig.

 

LÄS OCKSÅ

Bussföraren Eva Backman säger upp sig: ”När jag kommer hem är jag helt slut”

• Arbetsgivarna bromsar regler för psykosocial arbetsmiljö

FAKTA

OROLIG BRANSCH MED PRESSADE VILLKOR

Arbetsfred präglar inte bussbranschen. Förra året var som mest runt 1 500 bussförare ute i konflikt under nio dagar i juni. 2008 års konflikt varade i 15 dagar med fyra dagars paus och berörde 1 500 strejkande och 700 lockoutade. 1999 strejkade 16 000 bussförare i 13 dagar.

Lönerna fanns med i bilden, men framför allt gällde det arbetsvillkoren. Där har Kommunal en del kvar att göra. Det visar 66a-anmälningarna mot Nobina i Sundsvall och Ö-vik. Skyddsombuden har tagit till sitt yttersta vapen.

Arbetsvillkoren pressas av att landstingen handlar upp kollektivtrafik till lägsta pris och utan att kräva att ett nytt bussbolag ska ta över personalen. Det är fortfarande regeln, även om det finns undantag. När Keolis tog över i Falun och Borlänge i somras fick Nobinas personal följa med. Kommunal försöker bearbeta länstrafikbolagen att ställa sociala krav.

  De största bussbolagen är utlandsägda

De fem största bussbolagen är utlandsägda. Privatiseringarna har gjort mycket av kollektivtrafiken statlig. Då talar vi inte om svenska staten utan om den tyska, franska och norska staten.

• Nobina är störst. De gamla statliga bolagen GDG och SJ buss, senare Swebus, är föregångarna. Numera ägs Nobina främst av investeringsfonder i Kanada.

• De franska statsjärnvägarna SNCF äger Keolis, näst störst i Sverige.

• Veolia, på tredje plats, ägs till hälften av ett statligt franskt finansföretag.

• Statliga tyska Deutsche Bahn äger Arriva, fjärde störst.

• På femte plats i Sverige kommer statliga norska Nettbuss.