Martin Klepke webbledartopp

”Utan kollektivavtal blir det barbari.”

Orden är hämtade från en twitterdebatt om hur Socialdemokraternas valaffischer borde ha utformats.

Och visst finns det stor vishet i denna slogan. Att barbariet ligger nära i kollektivavtalens frånvaro ser vi många exempel på, med uppluckrade anställningsvillkor och färre fasta tjänster. Men det gäller inte bara parternas ställning.

Samma barbari breder nu ut sig i vårt övriga samhälle i takt med att skyddsnät som sjukersättning och a-kassa har monterats ned, och alltfler val­analyser förklarar det kraftigt spretande valresultatet med att staten har abdikerat.

Om människor inte längre kan lita på att de klarar sin försörjning när de blir äldre, sjuka eller arbetslösa letar många efter nya vägar ur det hotande barbariet genom att stödja radikalt nya tankegångar hellre än de som fallerat.

En rimlig slutsats av val­analyserna borde därför vara att återskapa tydliga kraftfulla spelregler, såväl på arbetsmarknaden som i samhället i övrigt.

Med tanke på den aversion som Miljöpartiet tidigare riktat mot LO:s och S:s överenskommelse om spelregler på arbetsmarknaden är det nu upp till bevis för Romson och Fridolin om de står kvar vid kritiken eller vill hjälpa till att stoppa barbariet.