LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson i samspråk med Anna-Greta Leijon på Socialdemokraternas valvaka på Waterfront i Stockholm på söndagen­. Foto: Claudio Bresciani

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson i samspråk med Anna-Greta Leijon på Socialdemokraternas valvaka på Waterfront i Stockholm på söndagen­. Foto: Claudio Bresciani

Den nya regeringen borde lyssna mer på fack och arbetsgivare, anser LO. Facket vill att parterna ska få ta större ansvar för att lösa problemen på arbetsmarknaden.

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson är glad över valresultatet. I alla fall över att LO lyckats hjälpa S att sätta punkt för åtta års högerpolitik, säger han, när han tar emot Arbetet två dagar efter valet.
Han konstaterar att S valseger inte bara ger facket bättre möjligheter att påverka politiken, utan också gör samarbetet lättare.
– Det är naturligtvis en helt annan sak om statsministern heter Stefan Löfven i stället för Fredrik Reinfeldt. Man behöver inte förklara arbetsrätt för Stefan Löfven.

En S-ledd regering är dock inte det samma som en LO-ledd, betonar han, även om han själv sitter i Socialdemokraternas verkställande utskott. Till skillnad från LO måste regeringen se till hela samhället och befolkning i sina beslut, och inte bara företräda LO-medlemmarna.

Dessutom måste Socialdemokraterna söka blocköverskridande stöd för att få igenom sina förslag i riksdagen. Hur en framtida regering eller olika samarbetsformer ska se ut var oklart när denna tidning gick i tryck i onsdags, och Karl-Petter Thorwaldsson vill inte kommentera frågan.

– Situationen är tillräckligt svår för Stefan Löfven utan att vi inom LO lägger oss i det. Jag har fullt förtroende för att han ska hitta en lösning som ger ett brett stöd i riksdagen, säger han.

Han kritiserar inte heller Stefan Löfvens beslut att utestänga Vänsterpartiet från regeringen, trots att partiet har stort stöd hos LO-medlemmarna och ligger nära LO i många frågor.

– Det är inte alls så att det inte ska finnas ett nära samarbete mellan S och V. Det handlar bara om att sitta i regeringen och det är två helt olika saker. I samma stund som Vänsterpartiet sitter i en regering blir det svårare att hitta den breda uppslutningen i riksdagen som behövs, så är det, säger han.

Även om det kommer att krävas en rad kompromisser tror Karl-Petter Thorwaldsson att LO får igenom mycket av sin politik under den kommande mandatperioden.

– Stefan Löfven och Socialdemokraterna har lagt fram ett valmanifest som är väldigt starkt förankrat också i LO. Vi har fått med de viktigaste frågorna vi driver, och det är ju innehållet i manifestet som Stefan fått mandat att driva, säger han.

Prioriteringsordningen för LO är enkel – att bekämpa arbetslösheten är det allra viktigaste.

– Vi vill ha fullt fokus är jobben. Om vi prioriterar kommer sysselsättningen på de 99 första platserna. Sedan kommer a-kassan och en bättre sjukförsäkring.

LO hoppas också att den nya regeringen ska dra mer nytta av de kunskaper som finns hos facket och arbetsgivarna.

– Jag skulle inte bli besviken om parterna fick ett större ansvar av regeringen så att vi faktiskt kan hjälpa till att lösa några av de stora samhällsproblemen, till exempel hur vi ska få invandrade snabbare i jobb i Sverige eller hur de som är arbetsskadade ska få rehabilitering och möjlighet att byta jobb.

Glädjen över LO:s chans till ökat inflytande i politiken grumlas dock av Sverigedemokraternas framgångar i valet. Karl-Petter Thorwaldsson tror dock inte att de nya SD-väljarna är rasister i första hand.

– Det är ett misstag att tro det. Det här är rädda människor som känner vanmakt, som känner att ingen lyssnar till deras problem. Det kan vara utförsäkrade, arbetslösa och fattiga som inte känner igen samhällsbeskrivningen i medierna. De lever på samhällets skuggsida och de har blivit fler med de senaste årens politik.

Han säger att LO kommer att fortsätta kampen mot partiet och mot främlingsfientligheten.

– Det här är kanske min generations stora fajt – den om alla personers lika värde. Vem hade kunnat föreställa sig att vi skulle behöva ta en sådan grundläggande fajt om våra värderingar igen?