Att arbetsgivare och arbetstagare bör vara jämt representerade i utredningar och arbetsmarknadsgrupper är i svenska ögon en självklarhet. Så inte inom EU.
I EU-kommissionens expertgrupper, de institutioner som ska ta fram underlag och utgöra diskussionsforum, är i dag 53 procent av platserna upptagna av företagsrepresentanter. Facken har som mest lyckats få in representanter på 14 procent av stolarna.
Det här är naturligtvis en demokratisk risk. Som Europafacket skriver i en utvärdering riskerar snedfördelningen både att bromsa utvecklingen, utgöra en risk för sekretessbrott och leda till fel beslut i de fall där företagens intressen går stick i stäv med allmänhetens intressen.
Det sistnämnda har vi sett många exempel på i Sverige.
Få så kallade välfärdsföretag drar självmant ned på den skattefinansierade vinsten för att i stället förbättra verksamhet. Likaså ser vi få, om ens något, restaurangföretag som hellre betalar skatt i form av moms än höjer sin egen vinst.
På fackens begäran var denna odemokratiska snedfördelning mellan arbetsgivare och arbetstagare för två år sedan uppe till debatt i EU-parlamentet. Men reaktionerna från EU-kommissionen har varit minst sagt kallsinniga.
Det är beklämmande att EU-kommissionen aktivt gynnar arbetsgivarsidan och sätter företagstänkandet i system i sina expertgrupper i stället för att inhämta likvärdiga kunskaper och åsikter från alla samhällets grupperingar.
När nya kommissionärer nu utses för kommande mandatperiod bör en översyn av expertgruppernas sammansättning självklart prioriteras.
