Ny chans i jobbracet
Personer med lägst utbildning har i alla tider haft svårast för att hitta jobb och upplevt det tuffaste trycket vid strukturomvandlingar och rationaliseringar. Deras jobb återkommer sällan eller aldrig och de hamnar därför snabbt i arbetslöshetskön och de hamnar långt bak.
När arbetslösheten stiger som de senaste sex–sju åren i Sverige skärps konkurrensen om jobben ytterligare. Med otaliga sökande till varje ledigt jobb blir utbildningsnivå ett effektivt galler som sållar bort alla med mindre formell utbildning än till exempel godkänd gymnasieexamen.
Det betyder inte att jobben i sig alltid kräver gymnasiekompetens eller mer. De höga formella kraven är främst ett sätt att sortera bland de enorma högar av ansökningar som företag och myndigheter drunknar i.
Den som exempelvis inte har ett komplett gymnasiebetyg kan därför inte delta i tävlingen om jobben. Ansökan, om den skickas, hamnar omedelbart i papperskorgen.
Välutbildade finns i dag på en lång rad jobb som egentligen skulle vara öppna och fullt möjligt för andra arbetslösa att både söka och få.
När det inte finns kvalificerade jobb att söka, ja då blir det mindre kvalificerade jobb som accepteras, också bland de välutbildade eller mer yrkeserfarna.
Och längre och längre bort från arbetsmarknaden hamnar den eller de som saknar den formella kompetensen för att ens kunna vara med och tävla om lediga platser.
Arbetsmarknadspolitiska insatser som inte höjer kompetensen bland dem med kortast utbildning blir då mer av förvaring än en reell chans att komma tillbaka till arbetslivet. LO-kravet på utbildningsinsatser för dem som har kortast utbildning är därför fortsatt angeläget.
Men insatser måste också göras så att de välutbildade hamnar på rätt plats, där deras utbildning och kunskaper kommer till sin rätt. Det är slöseri att låta civilingenjörer och läkare utföra arbetsuppgifter som de är överkvalificerade för.
De bidrar då inte alls med vad de kan och de stänger samtidigt ute dem som mycket väl klarar de här arbetsuppgifterna.
Det som kallades Kunskapslyftet för snart tio år sedan är därför fortsatt en angelägen insats. Om de med kortast utbildning ska få nya chanser måste de ges möjligheter att vara med i jobbracet. Om inte hamnar de ofelbart längst bak i arbetslöshetskön och riskerar att varaktigt slås ut från arbetsmarknaden.
Men det gäller att göra fler saker samtidigt. Insatser måste också till så att fler kvalificerade jobb växer till och suger upp den arbetskraft som har den högsta utbildningen. Subventioner av fler lågt kvalificerade jobb är ingen lösning. Det riskerar att förvärra problemen och permanent lämna dem med kortast utbildning vid sidan av arbetsmarknaden.
