Klicka för större bild

Klicka för större bild

De ekonomiska klyftorna växer mellan kommunerna. I takt med att skatteunderlaget växer snabbt sänks kommunal­skatterna i rika kommuner, medan fattiga tvingas höja sin skatt.

Stigande inkomstskillnader är inte något som bara märks mellan invånare i Sverige, på senare år har skillnaderna ökat även mellan olika landsdelar. Det framkommer i Arbetets unika kartläggning av det ekonomiska läget i landets 290 kommuner. Dessa har delats in i grupper efter invånarnas inkomster, som ju även utgör kommunens skatteunderlag.

Sammanställningen visar att sedan 2006 har skatteunderlaget i den femtedel av kommunerna där medborgarna tjänar mest ökat med 44 500 kronor per invånare. Det är långt mer än vad som redovisas i andra kommungrupper. Även räknat i procent drar de rikaste kommunerna från.

Ett snabbt växande skatteunderlag har också banat väg för sänkningar av kommunalskatten i dessa kommuner. På detta område går de ekonomiskt starka kommunerna helt på tvärs med övriga. I de fyra andra femtedelarna – som ibland benämns kvintiler – har skattesatserna överlag höjts. Den genomsnittliga kommunalskatten i de fattigaste kommunerna är i dag 1 krona och 79 öre högre per intjänad hundralapp än i de mest välbeställda kommunerna.

Utvecklingen sedan 2006 avviker från hur det såg ut under inledningen av 2000-talet. Mellan 2000 och 2006 höjdes kommunalskatterna på bred front. En trend som sedan fortsatt i alla inkomstlägen, utom det högsta.

Skillnaderna i skatteunderlagen syns också tydligt i kommunernas resultat. Trots lägre skattesatser och det kommunala utjämningssystemet så redovisar kommuner med högre skatteunderlag överlag avsevärt bättre resultat per invånare.

Annika Wallenskog är biträdande chefekonom på Sveriges Kommuner och Landsting. Hon hävdar att olika befolkningsutveckling bidrar till skillnaderna.

– Kommuner med svagt skatteunderlag är ofta de som generellt tenderar att tappa invånare. Även om utjämningssystemet ska fånga upp skillnader är det svårt att dra ner på verksamheten. När färre betalar skatt måste kommunen successivt lägga ned. Det tar ofta tid innan man kommer ikapp, säger Annika Wallenskog.

Men befolkningsförändringar är bara en del av förklaringen. Värmländska Årjäng är en kommun med svagt skatteunderlag och en ganska konstant befolkning över tid. Förra året höjde kommunen skattesatsen från 21,95 till 22,45 procent.

– Femtioöringen gav utrymme att möta den högre kostnad som bygget av en ny skola förde med sig. Skolbygget har varit på tapeten länge, eftersom vi tidigare hade en sliten skola från 50–60-talet som inte längre var funktionell, säger Linda Sydengen, ekonomichef i Årjäng.

Den pressade kommunala ekonomin framkommer tydligt i de redovisade resultaten. Under 2010, 2012 och 2013 motsvarade kommunens resultat dryga 700 kronor per invånare, och 2011 var överskottet bara 42 kronor. Då har Årjäng i likhet med andra kommuner på senare år fått flera tillskott av engångskaraktär. År 2010 kom staten med ett tillfälligt konjunkturstöd och åren därefter gjordes stora återbetalningar av premier från AFA Försäkring. Fjolårets AFA-pengar satte Årjäng av för underhåll och för att stärka ekonomin i ett av sina kommunala bolag.

– De tidigare AFA-pengarna och konjunkturstödet gick till att stärka resultatet, säger Linda Sydengen.

 

FOTNOT: Kommunernas resultat ovan är resultaten före extraordinära poster. Det betyder att engångshändelser, till exempel försäljning av fastigheter, inte räknas med.

Kvintil

Landets 290 kommuner har ordnats efter invånarnas in­komster och därefter delats in i fem lika stora delar. De 58 fattigaste kommunerna utgör första kvintilen, de 58 följande den andra kvintilen, och så vidare.