Veckans CD: Ute Lemper

Ute Lemper, född 1963 i Tyskland, sjunger som hon vill. Ja, gör som hon vill. Det har hon alltid gjort. Lemper skivdebuterade på 80-talet med några album där hon sjöng – nej, ordet är framförde – sånger ur Tolvskillingsoperan och andra texter av Bertolt Brecht med musik av Kurt Weill. Hon fick kritik både fram- och bakifrån. Hur skulle en så ung flicka kunna tolka Brecht? Organisationen Kurt Weill Foundation muttrade för att hon inte sjöng ”autentiskt” utan bytte tonart på kompositionerna. Ute Lemper blev arg. Hon stod på sig, fortsatte att sjunga Brecht/Weill. Sen dess har hon också breddat sig till fransk chanson, tyska cabaretvisor, argentinsk tango, jazz och pop. Alltid personligt och bra. Lika inlevelse- som uttrycksfullt. Även hennes nya album är ett språng ut i något okänt och annorlunda. Lemper har tonsatt dikter – fast inte politiska texter utan kärlekspoesi – av chilenaren Pablo Neruda. Men hur i all världen framförs dikterna? Som tangomelodier…

Bengt Eriksson