Så har också kapitalismen fått sin talesperson bland Sveriges radios sommarpratare.
Nordeas ordförande, finlandssvensken Björn ”Nalle” Wahlroos, lyckades under sina 90 minuter i gårdagens ”Sommar” leverera ett mäktigt försvar för kapitalismen.
Här förespråkades allt från lägre löner, större inkomstskillnader, lägre skatter och krav på mer ansvarsfulla politiker – den yrkesgrupp Wahlroos verkar tycka mest illa om, till och med mer illa om än den finska fackföreningsrörelsen som han snabbt avfärdade med att den ”vägrar ta sitt ansvar”.
I denna pendang till poeten och dramatikern Athena Farrokhzads så omtalade angrepp mot kapitalismen i sitt sommarprogram den 21 juli var Björn Wahlroos visserligen mer teoretisk och knappast lika poetisk, men lika tydligt i sitt budskap: Ge fan i att försöka försämra för kapitalägarna.
Den franske kapitalistkritiske ekonomen Thomas Piketty har fel, var Wahlroos inledande sentens.
Visserligen tar kapitalister i snitt ut mer i profit än vad tillväxten ökar med. Men det är inget problem och högst berättigat eftersom de lever under en ständig risk att förlora sina pengar.
Det är nästan stötande att dessa ord kommer från en bankman som kräver 15 procents avkastning till sin banks ägare även när tillväxten är så gott som utraderad.
Visst tar bankerna risker. Det ska gudarna veta. Men det har inte varit bankerna som stått för notan när deras riskfyllda affärer lett till ekonomisk katastrof.
Vi minns alla – även om Björn Wahlroos nog gärna vill få oss att glömma det – att den senaste finanskrisen direkt orsakades av ett profitdrivet och oansvarigt risktagande bland västvärldens banker. Ett risktagande som ledde till en av historiens största finanskrascher och där en mängd stater drogs ned i en ekonomisk stagnation som ännu pågår.
Notan stjälptes raskt över på ländernas arbetande befolkning. De amerikanska skattebetalarnas inledande hjälppaket till bankerna löd på 700 miljarder dollar. Den svenska riksbanken ställde 300 miljarder kronor av de svenska skattebetalarnas pengar till bankernas förfogande, och hur många miljarder euro som euroländernas skattebetalare vid det här laget gått in med går knappt att räkna samman.
I stället för denna historieskrivning väljer Björn Wahlroos, som så många andra bankföreträdare, att lägga huvudansvaret för att det gick som det gick på EU:s folkvalda politiker, det vill säga på folket självt.
Wahlroos försvarar också att globaliseringen ger människor möjlighet att arbeta för lägre löner med den kända borgerliga retoriken att folk ju får jobb. Det är en något skönskriven syn på världen när arbetslösheten som bekant breder ut sig, något han själv lite senare i programmet oroar sig för.
Men ökade inkomstskillnader är inget problem, enligt Björn Wahlroos. Alla får ju över tid det bättre bara tillväxten ökar.
Det är en sanning som tyvärr inte gäller stora delar av världen, men även i de delar där så har skett, det vill säga där alla eller nästan alla åtminstone har fått det något bättre, måste en berättigad fråga vara om fördelningen varit rättvis.
I Björn Wahlroos eget hemland Finland ökade medellivslängden för den fattigaste tiondelen av befolkningen med 6 månader på samma tid som den högsta tiondelen ökade sin livslängd med sju år.
Visst, alla lever längre, oavsett inkomstgrupp, men är detta verkligen den bästa fördelningen av landets resurser och möjligheter?
Radions ”Sommar”-redaktion har genom Björn Wahlroos möjligtvis motat den kritik som uppstod efter Athena Farrokhzads program, men någon folkstorm bland riksdagsmän som likt Gunnar Axén (M) slänger ut sina tv-apparater för att slippa betala public service lär vi knappast se efter Björn Wahlroos program.
Försvar för dagens ekonomiska system rör sällan upp samma känslor som när någon angriper det.
Naturligtvis ska både Athena Farrokhzad och Björn Wahlroos tillåtas tala i Sommar, allt annat vore en utveckling som få vill ha om de tänker efter en stund.
Förhoppningsvis har Björn Wahlroos sommarprogram därmed det goda med sig att det lyckas få ropen på censur och likriktning att tystna.
