Den uteblivna inflationen är bingo för löntagarna – men dyrt för företagen. Nu har arbetsgivarna möjlighet att säga upp löneavtalet.

– Det är ett allvarligt läge, säger Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten.

Inflationen åkte återigen ned på noll, enligt nya siffror från SCB. Och däromkring har den legat i snart två år. Med löneökningar på 2—3 procent blir det historiskt höga reallönepåslag, lön minus inflation, för dem med jobb. Men för företagen blir det relativt dyrt när det i låginflationsekonomin blir svårt att höja priserna i motsvarande mån.

– Det är ett bekymmer vi haft en tid, säger Anders Rune, chefekonom på verkstadsindustrins branschorganisation Teknikföretagen.

Det är också en fråga som blir högaktuell hos industrins arbetsgivare inför möjligheten att säga upp det tredje löneavtalsåret med facken — ett avtal som ger omkring två procent i löneökningar nästa år. Innan sista september måste ett beslut tas.

– Det är det som vi nu resonerar kring internt, säger Per Hidesten. Det är orimligt höga reallöneökningar, det är inte hållbart.

Redan när löneavtalet slöts i april 2013 tyckte arbetsgivarna att avtalet var dyrt. Det blev ännu dyrare, med tanke på den uteblivna inflationen. De svenska arbetskraftskostnaderna ökar bland de snabbaste i hela Europa, enligt Hidesten som hänvisar till statistik från Eurostat.

Fast Nordeas chefanalytiker Torbjörn Isaksson ser mest fördelar med de låga prisökningarna.

– Det stärker hushållens köpkraft. Vi ser heller inga tendenser till att företagen är särskilt plågade av det här. Vi ser att konkurserna är få, varslen är få och sysselsättningen ökar snabbt. Så det finns få tecken på att det här är någon ansträngning för svensk ekonomi än så länge.

Och det finns en ljuspunkt för företagen i form av en svagare krona.

– Då får företagen ut bättre priser när kronan inte är så stark, säger Anders Rune.