Enligt en enkät i DN vill LO-förbunden inte ha sverigedemokrater på fackliga förtroendeposter.

Det har fått ledarsidorna i både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter att ilskna till.

Naturligtvis är det inte fackens nej till Sverigedemokraterna som i sig är det intressanta för vare sig SvD eller DN. Ingen av dem kan sägas vara Sverigedemokraternas röst i etern.

Men här öppnar sig ett tillfälle att få angripa facken.

Ändå är sakfrågan tämligen självklar.

LO-förbunden är varken myndigheter eller politiska partier. De är intresseorganisationer vars syfte är att tillvarata sina medlemmars intressen.

Med medlemmar menas alla medlemmar, oavsett ras och ursprung.

Då är det självklart att en person som enligt Sverigedemokraternas dagordning bara vill företräda vissa utvalda medlemmar omöjligt kan ha ett förtroendeuppdrag.

DN och SvD ger sig in i en svårbegriplig argumentation om att facken skulle ha något slags demokratisk skyldighet att låta personer utses till beslutandeposter, även om dessa aktivt vill motarbeta delar av medlemskåren.

Det är samma sak som att en organisation som motarbetar dödsstraffet skulle vara skyldiga att sätta en viss kvot dödsstraffsförespråkare på de viktigaste posterna.

Självklart förstår både SvD och DN detta, men ingen av dem vill missa ett tillfälle att tvåla till LO-facken.

Betydligt intressantare än dessa borgerliga ledarsidor är Handels ståndpunkt när det gäller SD.

Som enda LO-förbund av dem som svarat på DN:s enkät kan Handels tänka sig att ta in sverigedemokrater på förtroendeposter.

I ett förtydligande säger Handels att de gör en individuell bedömning av varje person.

Det är i sig en sympatisk tanke, inte minst utifrån en humanistisk grundsyn om att alla människor ska ha rätt att ändra sig. Här är det handlingarna som förtroendevald som ska vara avgörande, inte kopplingen till Sverigedemokraterna.

Att fokusera på den förtroendevaldes handlingar kan möjligtvis också vara ett sätt att stävja Sverigedemokraternas så ofta självpåtagna roll som ”offer”.

Nu kan det tyckas ologiskt att en person som är knuten till ett parti som graderar människovärde utifrån ursprung i sin roll som fackligt förtroendevald plötsligt skulle bortse från sina medmänniskor ursprung och i stället handla utifrån facklig solidaritet.

Men Handels ståndpunkt är i vilket fall värd att diskuteras, till skillnad från de borgerliga ledarsidornas trams.

I en facklig organisation där arbetare går samman för att gemensamt driva sina intressen kan förtroendevalda inte börja rensa ut dem han eller hon inte vill företräda.

Solidariteten ger resultat endast om alla deltar.

Det förstår naturligtvis också DN och SvD.