Den franske ekonomen Thomas Pikettys teser, som just nu i racerfart sprids över världen, har egentligen inte med traditionell ekonomi att göra.

Mer än någonting annat handlar de om demokrati.

Tre viktiga citat från gårdagens framträdande på LO-ekonomernas seminarium är i sin enkelhet mycket åskådliga:

”Jag tycker att vi måste få en betydligt större demokratisk transparens i finansiella frågor.”

”Vi måste få bättre information om vad som händer.”

”Det behövs mer tillförlitlig fakta och information. Det är en demokratifråga.”

Thomas Piketty har kallats ”rockstjärneekonom” och hans bok ”Kapital i det tjugoförsta århundradet” har redan sålt i över en halv miljon exemplar i sin engelska utgåva.

Grunden till bokens framgång ligger i den enorma mängd data han själv har lyckats samla in från hela västvärlden.

Dessa data visar att en i grunden positiv utveckling, att vi blivit betydligt rikare, kan vändas till katastrof på grund av den allt ojämnare fördelningen av denna ökande inkomst.

I stora drag är resultaten av Pikettys forskning följande:

• Inkomsten för de tio procent rikaste ökar tre gånger snabbare än världens tillväxt.

• Genom en långtgående utfasning av beskattning av dessa inkomster blir skillnaden mellan den rikaste tiondelens ökade inkomster och tillväxten allt större. Piketty nämner att småföretag oftast betalar högre skatt än de stora multinationella företagen som i dag i stort sett undviker att betala skatt alls.

Hur långt kan det gå? Hur länge kan detta fortgå?

Ingen vet. Vi vet bara att det någon gång måste bli ett stopp, säger Thomas Piketty. I annat fall kommer de rika så småningom att äga 100 % av alla jordens tillgångar.

– Mycket av detta får vi aldrig veta genom några offentliga data eftersom det inte är till fördel för de allra rikaste, säger han.

Det är dessa data som han själv plockat fram som fått Piketty att förespråka en kraftig höjning av kapitalbeskattningen, där ökad förmögenhetsskatt är ett av hans skarpaste råd.

På så sätt kommer vi tillbaka till den mer gynnsamma fördelning av skatt och kapitalinkomster som rådde på 1970-talet.

Det är imponerande hur Thomas Pikettys jakt på tillförlitliga data har kunnat forma en bild av verkligheten som så direkt gräver sig in i demokratins innersta kärna, varje människas rätt att få makt över sitt eget liv.

När jag frågar honom efter seminariet om informationsbristen i officiell statistik och banksekretess är han ändå optimistisk.

– Vi lever mer och mer i ett informationssamhälle och det kan vi dra nytta av. Vi har sett en snabb förändring även för banksekretessen som var okränkbar för bara fem år sedan.

– Men vi måste kräva informationen själva. Vi kommer aldrig att kunna nöja oss med att bara be artigt.