Sverige står sig bra när det gäller konkurrenskraft, enligt en omfattande rankning av World Economic Forum.
Sverige hamnar i år på sjätte plats men har trots denna höga placering långsamt dalat alltsedan 2004.
Det manar till eftertanke.
Vid ett seminarium ordnat av tidningen Affärsvärlden i Almedalen analyserades den gradvisa tillbakagången i skenet av hur svårt det är att anställa och avskeda folk på den svenska arbetsmarknaden och hur höga skatterna är.
Men naturligtvis är det inte dessa två områden som är huvudproblemet.
För hur är det egentligen i de länder där anställningsskyddet har raserats?
I Kina, ett land med extremt otrygga anställningar, är det bara 3,5 procent av företagsledarna som ser regler på arbetsmarknaden som ett problem.
20 procent av svenska företagsledare anser att en rigid arbetsmarknad är det största problemet för att upprätthålla svensk konkurrenskraft.
Trots detta himmelrike för kinesiska företagsledare hamnar Kina endast på 29:e plats i World Economic Forums rankning av länders konkurrenskraft, 23 placeringar efter Sverige.
Naturligtvis är det på många sätt svårt att jämföra Sverige och Kina, ändå bör dessa två placeringar få debattörer att leta andra orsaker till skillnaden än de ständigt upprepade två borgerliga mantran om anställningsskydd och skatter.
Varför till exempel inte se till utbildningssystemet och en fungerande infrastruktur med både vägar, kommunikationer och bostäder?
Dessa områden har som bekant blivit ordentligt eftersatta under alliansens tid vid makten.
I ett längre perspektiv är uppluckrat anställningsskydd dessutom kontraproduktivt för den svenska konkurrenskraften, åtminstone i kombination med alliansens försämringar i a-kassan.
En flexibel arbetsmarknad är i sig eftersträvansvärd och är i dag, trots den massiva propagandan från borgerligt håll, också rådande i Sverige.
Med en flexibel arbetsmarknad kan människor lättare byta jobb och ta de jobb de är mest lämpade för. Men det kräver tveklöst dels en generös a-kassa, dels ett skydd av äldre arbetskraft i form av en fungerande lagstiftning om anställningsskydd.
I annat fall skapas en miljö som också pressar ned lönerna och ställer äldre arbetskraft utanför arbetskraften, en utveckling som skyfflar över kostnaderna till stat och kommuner och som undergräver en viktig faktor för all konkurrenskraft, att förbättra företagets produkter för att öka försäljningen.
Naturligtvis kan vi fortsätta negligera utbildning och infrastruktur och i stället göra som i Kina och försämra anställningsskyddet.
Men då rasar vi nog också till delad 29:e plats i konkurrenskraft.
