”Man ställer in sig på spontana möten”

Under några sommardagar koncentreras det mesta som händer i svenskt samhällsliv till Visby. Och de som kommer är öppna för nya tankar och kontakter. Det unika mötesklimatet gör att Almedalsveckan bara växer.

Från 440 arrangemang 2007 till omkring 3 300 i år. Från 5 000 besökare till 20 000 under samma sjuårsperiod, åhörarna vid partiledartalen oräknade. Statistiken över Almedalsveckans utveckling är minst sagt övertygande.

Karin Lindvall vid Region Gotland, som har arbetat med arrangemanget sedan 1995, tvekar inte om förklaringen.

– Almedalsveckan är en bild av det svenska samhället, komprimerad och lättillgänglig. Intressant nog är utländska ambassadörer den kategori av besökare som har ökat allra mest. Här finns alla de behöver för att göra sitt jobb.

– Under veckan råder en alldeles särskild öppenhet. Man tar av sig slipsen och ställer in sig på spontana möten. Väldigt få arrangörer kommer för att få medial uppmärksamhet. Det viktiga är de personliga kontakterna.

Vad som skapar det här klimatet – de korta avstånden i Visby, distansen till fastlandet eller helt enkelt doften av sommar och semester – är svårt att avgöra. En viktig faktor är förmodligen att vuxna får träffas utomhus, som på klassresa eller kollo, och ha roligt samtidigt som de arbetar.

Almedalsveckan är också levande, ständigt stadd i förändring.

– I slutet av 90-talet höll man sitt seminarium och åkte hem, säger Karin Lindvall. Nu finns en annan dynamik under veckan. Den som tar upp en fråga första dagen kan få svar någon dag senare.

Här finns alltså en möjlighet att hämta in synpunkter på den fråga man driver, ett slags snabbremiss om man så vill, som Karin Lindvall tror är bra för det svenska samförståndsklimatet. Men Alme­dalsveckans betydelse sträcker sig långt utanför politikernas och lobbyisternas marker. Först och främst är den en möjlighet för alla som är intresserade av samhällsfrågor att ta reda på mer, diskutera och påverka.

– Alla arrangemang i det officiella programmet ska handla om en klart definierad samhällsfråga, säger Karin Lindvall. De ska ge möjlighet till dialog, vara öppna för alla – och gratis.

Almedalsveckan går inte att köpa upp. Kommunen har satt ett tak för markhyran för de minsta ytorna – de små markytorna utomhus kostar högst 2 000 kronor per dag. För att värna om bredden hjälper Almedalsveckans kansli små organisationer som vill lyfta fram ett samhällsproblem, men inte vet hur man gör. Mångfalden är smått otrolig: Här deltar alla från veteranförbundet Fredsbaskrarna till de stora företagen och intresseorganisationerna.

Karin Lindvall tror inte att taket för antalet arrangemang är nått. Traditionella seminarier, som förr varade i en och en halv timme, har kortats till 45 minuter, vilket skapar utrymme för fler.

Däremot finns ett tydligt hinder för ökat antal besökare: Boendet. Kommunen öppnar skolor för dem som vill bo enkelt och billigt, men de uppskruvade priserna på boende under Almedalsveckan bekymrar Karin Lindvall.

–  Jag vill att fler unga ska komma till Almedalsveckan. Att de ska intressera sig för vad som händer i samhället. Och ta chansen att påverka.