Skyttegravsserier

Essäisten Geoff Dyer undersöker i den egenartade essäboken The Missing of the Somme misslyckandet med att åstadkomma monument – i sten eller litteratur – över Första världskriget. Han hittar först bara lögn men slutar vid ett monument som gör meningslösheten rättvisa. Och boken är full av viktiga iakttagelser, till exempel en klassanalys av likheten mellan manuellt industriarbete och livet&döden i skyttegravarna.

Till mytbildningen får man säga att Stanley Weintraubs bok om den spontana vapenvilan julen 1914 hör. Men den är hjärteknipande och klok och har nu utgivits i pocket av Leopard, översättning Margareta Eklöf: Stilla natt.

Och så finns Peter Englunds både historiskt och litterärt häpnadsväckande samling av snapshots dag för dag fortfarande att köpa: Stridens skönhet och sorg.

Men det är serietecknarna som tar hem spelet och lyckas ge helhetsbilden. Joe Sacco med ett åtta meter långt tvärsnitt av slagfältet vid Somme den 1 juli 1916, i ryslig detalj: The Great War (Norton, frimärksbild till vänster).

Och så nu på svenska, för första gången på många decennier mästaren Jacques Tardi, i översättning av Victor Agering. Det är fantastiskt bra, både för det konstnärliga arbetets skull, den grafiska skönheten i gråskalorna och bildvinklarna, och för vredens skull.

En får känslan att det inte är historiska fakta som kommer upp till ytan i albumet Skyttegravskriget (Placebo press) utan berättelser som traderats under hundra år. Berättelser om hjälplöshet och svek och meningslöshet – men samtidigt en så väldigt vanlig vanlighet hos karaktärerna. Vilket gör deras död desto hemskare. Aldrig mera krig!