På vandring i sagans Uppsala

Sommaren är guidernas högsäsong. För Ingrid Persson är den också en lång kattvandring. Som Pelle Svanslös-guide visar hon runt i kvarteren kring Domkyrkan och universitetet i Uppsala.

– Öfvre slottsgatan, Åsgränd och Kyrkogårdsgatan. Det var här Måns hittade på en massa dumheter.

I 15 år har Ingrid Persson varit guide. Under sommaren – då hon är ledig från sitt jobb som textillärare – guidar hon flera gånger i veckan.

En tur tar cirka en timme och grupperna är som mest på 20 personer.

– Mest spännande på Pelleturen är bulldoggen Berntsson som ligger bakom ett staket. Han är riktigt otäck och gillar inte katter. Där måste vi smyga förbi. Sen berättar jag också om taxen Max som bara har ett öra och är så ledsen för det. Men Pelle sa att det inte spelar någon roll hur man ser ut, man kan umgås med vem som helst. Det är också moralen i böckerna.

För det finns många sätt att protestera mot nazismen. Att skriva om en katt med en liten svans är ett. När Gösta Knutssons böcker kom i slutet av 1930-talet och under andra världskriget sågs de som en inlaga mot nationalsocialismen, men också som en skildring av universitetslivet i Uppsala.

– De akademiska vännerna tyckte först att det var förskräckligt att en bildad man skulle berätta sagor om katter, men sen insåg de att bakom varje kattfigur fanns en förebild hämtad från hans vänkrets. Då blev de väldigt intresserade, säger Ingrid Persson.

Både barn och vuxna kommer för att lyssna om kattlivet.

– Barnen frågar mest och de undrar om Pelle fortfarande lever. Då svarar jag att han alltid finns i sagans värld. De vuxna frågar inte så mycket, de skrattar mest åt alla historier.

Varje grupp är dock speciell, och som guide gäller det att anpassa sig.

– Ser man att någon börjar bli trött får man korta av några historier eller prata mer om vad man tror de är intresserade av.

Ingrid Persson driver ett eget före­tag som guide, och förutom Pelle Svanslös-turerna gör hon stadsguidningar. Ibland åker hon också på olika dagsguidningar i Norduppland. De senaste åren har det dock blivit allt färre turer.

– Vi har tekniken emot oss, säger Ingrid Persson.

Hon syftar på alla de appar och audioguider man numera kan ladda ner till sina telefoner eller låna på museer.

– Det har gjort att antalet jobb minskat. Det är visserligen bra och bekvämt att kunna ladda ned – men jag tycker att det blir mycket stummare. En guide kan levandegöra en berättelse på ett helt annat sätt.