Byggbranschen är fortfarande alltför olycksdrabbad, skriver Johan Lindholm, Byggnads ordförande. Foto: Fredrik Sandberg

Arbete ökar människors frihet genom egen inkomst, gemenskap med arbetskamraterna och egen utveckling. Därför är politiken för full sysselsättning den viktigaste frågan. Men arbetsmarknadspolitiken handlar också om att förbättra villkoren på jobbet genom medvetna insatser för bättre arbetsmiljö. Ingen ska behöva skadas på sin arbetsplats.

Byggnadsarbete är fortfarande en verksamhet där byggnadsarbetarens kropp är det främsta arbetsredskapet.

• Nästan 50 byggnadsarbetare i månaden blir sjukskrivna på grund av olycksfall på arbetet.

• Var tredje byggnadsarbetare har någon gång varit sjukskriven på grund av olycksfall.

• Antalet aktörer på arbetsplatserna har ökat så som underentreprenörer och bemanningsföretag.

• Alltför många byggnadsarbetare avlider till följd av en arbetsplatsolycka.

Statistiken över arbetssjukdomar är mindre precis, eftersom det i regel dröjer många år innan skador till följd av belastning/förslitning och exponering för skadliga ämnen leder till arbetsoförmåga och bestående funktionsnedsättning. Det är likväl ett känt faktum att få byggnadsarbetare klarar av att vara verksamma i sitt yrke fram till 65-årdagen.

Genom långsiktigt och systematiskt arbete har tidigare socialdemokratiska regeringar sett till att vi har pressat ner olyckstalen på jobbet. Men fortfarande dör alltför många på sin arbetsplats. Tiotusentals arbetare skadas årligen på jobbet. Det finns många brister på våra arbetsplatser.

På samma sätt som det finns en noll­vision för antalet döda i trafiken, borde det finnas en nollvision för dödsolyckor i arbetslivet. Socialdemokraterna har föreslagit att staten i samverkan med arbetsmarknadens parter och Arbetsmiljöverket tar fram en sådan. Det handlar om en hel människa efter ett helt arbetsliv.

Den borgerliga regeringen kan inte fly från sitt ansvar och vi kan konstatera att man försämrat förutsättningarna för arbetsmiljöarbetet. I sin första budget lade regeringen ner Arbetsmiljöinstitutet och slopade stödet till skyddsombudsutbildning. Arbetsmiljöverkets anslag kapades med en tredjedel.

Sådana åtgärder leder till färre inspektioner på arbetsplatser. Ett företag kan numera räkna med ett besök högst vart tjugonde år. Det är inte rimligt. Det är nödvändigt att Arbetsmiljöverket får mer resurser till fler inspektioner.

Vi menar vidare att Arbetsmiljöverkets regelverk måste ses över för att finna effektivare påföljder vid överträdelser av arbetsmiljö- och arbetstidslagarna. Hos rättsvårdande myndigheter behövs det bättre kunskap om arbetsmiljöbrott. Det kräver fortlöpande utbildning på det nationella och regionala planet och utveckling av grundutbildningen man får på polishögskolan.

Vi anser också att skyddsombudets stopprätt ses över för att den ska kunna användas effektivare i arbetslivet. Det handlar om att stärka skyddsombudens ställning och då bör staten också se till att löntagarorganisationerna får mer resurser till stöd och utbildning.

De regionala skyddsombuden borde stärkas och få ett vidgat uppdrag, som innebär att de får rätt att besöka och bygga upp ett strukturerat arbetsmiljöarbete på arbetsplatser, där det finns kollektivavtal, även om det saknas medlemmar.

Tillgången till företagshälsovård har fortsatt att minska. Svenska arbetsplatser lever alltför sällan upp till arbetsmiljölagens intentioner om en förebyggande företagshälsovård. I dag saknar omkring en tredjedel av alla anställda tillgång till företagshälsovård. Vi vill att företagshälsovården ska bli en effektiv resurs i arbetsmiljöarbetet.

Vi ska inte acceptera utslagning från arbetsplatser. Vi föreslår därför att det införs en nollvision för arbets­olyckor. Vi står för en hel människa efter ett helt arbetsliv.

Johan Lindholm
Ordförande, Byggnads