Henrik Bäckström - Randomizer

Foto: Pontus Johansson

Håller du på att lansera den nya genren arbetsgivarrock, Henrik Bäckström, förbundsdirektör på Almegas Bemanningsföretagen?

– Haha det vore kul men det här är ingen propaganda, det är mitt liv jag beskriver. Mina personliga upplevelser och det finns inget om turordningsregler i låtarna.

Vad handlar texterna då om på rockplattan Destiny Calling, som du släppte med ditt band The Randomizer i slutet av maj?

– Det är min 80-talsbiografi. När jag som 19-åring packade min Volvo i Finland och drog till Sverige och började jobba inom långvården, bygg- och hotell- och restaurangbranschen. Men också om hur det var att fixa en bostad i tredje hand. Nu håller jag på med min andra platta som handlar om mitt 90-tal.

Hur skulle du beskriva din musik?

– En blandning mellan Rolling Stones och Elton John, Elvis Costello och Bryan Adams. Det är min musikstil. Jag vill ha en rejäl rockbeat i grunden men göra det lite mer melodiskt än vad Stones gör.

Du spelar gitarr, men vem är det som sjunger?

– Det är en engelsman jag anlitat. Malcolm Campbell. Han har skrivit en massa låtar och var en ungdomsidol som jag lyckades övertala. Han fick en symbolisk summa, några enstaka tusenlappar, för att ställa upp.

Vem bekostar skivutgivningen?

– Det är jag själv. Det är väldigt blygsamt. Jag har bara 1 000 skivor som jag delar ut till vänner och bekanta. Sen har jag lagt upp den på Spotify och det kostar ju inget.

Ska du spela i Almedalen?

– Inget är inbokat ännu, men det har jag gjort tidigare år. Det är den första skivan med min egen musik. Det är min baby!