Livränta? Sällan, om du är kvinna

Män har betydligt större chans än kvinnor att få livränta vid arbetssjukdomar. Men förändringar är på gång, enligt Försäkringskassan.

Det är inte bara färre arbetsskadade som får livränta, vilket Arbetet berättade om förra veckan. Det finns också stora skillnader mellan mäns och kvinnors möjligheter att få ersättning för sina skador.

Trots att ungefär lika många män som kvinnor sökt livränta för sina arbetssjukdomar de senaste åren är ungefär två tredjedelar av dem som får sina ansökningar beviljade män.

Förra året beviljades 14 procent av kvinnornas ansökningar om livränta vid arbetssjukdomar, det vill säga arbetsskador som inte beror på olycksfall, att jämföra med 25 procent av männens.

Att en så liten andel av alla ansökningar beviljas beror till stor del på att många som söker livränta inte uppfyller kravet att deras framtida inkomst ska vara nedsatt med minst en femtondel. Om en lågavlönad rehabiliteras och byter till ett annat jobb är lönebortfallet oftast inte så stort att de kan få livränta.

Om man rensar bort alla ansökningar som inte uppfyller grundkraven och bara ser till fallen där Försäkringskassan faktiskt avgjort om skadan beror på arbetet, får betydligt fler rätt och andelen har ökat de senaste åren. Men det finns fortfarande en klar skillnad mellan könen.

Ojämställdheten i arbets­skade­för­säkringen har varit temat i utredningar från både Försäkrings­kassan och inspektionen för So­cialförsäkringar, men trots uppmärksamheten består ojämlikheten.

– Den största förklaringen är att kvinnor och män finns i olika yrkeskategorier och därför har olika diagnosspektra, säger Monica Svanholm, verksamhetsansvarig för arbetsskadeförsäkringen på Försäkringskassan.

Den mesta forskningen på till exempel belastningsskador har bedrivits på män i typiskt manliga yrken, och det har gjort att kvinnors skador inte godkänns i samma utsträckning.

– Det har inte funnits studier som visar att lyft av patienter i sjukvården orsakar värk i axlar, nacke och rygg, men det håller på att ändras, säger Monica Svanholm.

Claes Jansson, enhetschef för försäkringsrättsenheten på LO-TCO Rättsskydd, håller med om att det är en förklaring, men inte den enda.

– Att lyfta en cementsäck bedöms annorlunda än att lyfta en människa i äldrevården, så är det, men vid psykiska sjukdomar gör Försäkringskassan också olika bedömningar av kvinnor och män. Det är vårt intryck i alla fall.

Enligt Claes Jansson anstränger sig Försäkringskassan mer för att hitta konkurrerande faktorer som kan förklara kvinnors skador så att de inte bedöms som arbetsrelaterade.

– Man frågar kvinnor om jobbiga hemförhållanden och skötsel av familjen och ser sedan ett samband med skadan, säger han.

Den bilden delar dock inte Monica Svanholm.

– Det går åt rätt håll och har blivit en större utjämning om man ser på det historiskt, men visst finns det fortfarande oförklarade skillnader, säger hon.