Den globala strejkrätten torpederas av arbetsgivarna i ILO, hävdar facket.
Inte alls, svarar arbetsgivarna och ­varnar för ett odemokratiskt spel.
Parterna för just nu sin tvekamp i Genève.

Det pågår en byråkratisk strid för invigda. Ett långvarigt ställningskrig som denna vecka förs i kommittéer och sammanträdesrum under FN-organet ILO:s årliga konferens i Genève. Det handlar om den globala strejkrätten.

KETH THAPPER– Arbetsgivarna är ute efter hela övervakningsmaskineriet. Utan det faller hela kortleken samman, säger Keth Thapper på LO:s internationella avdelning.

Men på Svenskt Näringsliv säger Niklas Beckman tvärtom.

– Det här är ingen ny hållning från oss. Det här har vi tyckt i årtionden. Det är dessutom fel att säga att hela övervakningssystemet torpederas bara för att vi inte är eniga om tolkningen av en enda konvention. ILO har en massa konventioner.

Striden handlar om hur mycket makt expertkommittén i ILO ska ha. Det är den som granskar om länderna följer konventionerna som de skrivit under.

För fackliga organisationer finns två konventioner som betyder mer än de andra. Det är 87:an och 98:an – som ska garantera föreningsrätten samt rätten om att organisera sig och förhandla kollektivt.

Trots att det inte uttryckligen står något om strejkrätt i dessa har facken ändå tolkat texten som ett skydd för strejkrätten. Det har även experterna i kommittén gjort.

Frågan har blivit brännhet. Inte minst sedan Lavalfallet hamnade i deras knä.

För fyra år sedan anmälde LO och TCO Sverige till ILO. Facken anser att Lavallagen bryter mot 87.an och 98:an.

Fallet drog dock ut på tiden. Första året kom den borgliga regeringen in med sitt svar för sent. Andra året var svaret från den svenska regeringen så dåligt att ILO ansåg att det inte gick att ta ställning till fallet. Först i december förra året kunde expertkommittén komma med sitt yttrande. Och i det kritiseras Sverige för att ha brutit mot både 87:an och 98:an.

Arbetsgivarna anser dock att expertkommittén inte hade rätt att komma med en sådan kritik, och att den försöker föra in en felaktig strejktolkning på ett odemokratiskt sätt.

– Vi menar att de har gått utöver sitt mandat. Om de får fortsätta så här är risken att färre länder ratificerar ILO:s konventioner eftersom det inte går att förutsäga vilka förpliktelser de innehåller. Det vore olyckligt för ILO som organisation, säger Niklas Beckman.

Keth Thapper på LO anser att expertkommittén under flera år har gjort en massa bedömningar.

– Även om det inte står något om strejkrätt i dessa två konventioner så har det ju utarbetats en praxis, säger hon.

Hon är orolig för att arbetsgivarna ska urholka kommitténs befogenheter och därmed minska möjligheterna få länderna att följa de konventioner de skrivit under.

Denna vecka granskar FN-organet 25 anmälningar om brott mot ILO-konventioner. Två av dem handlar om strejkrätten.

Internationella ­arbetsorganisationen

FN-organet ILO har funnits sedan 1919 och har sitt huvudkontor i Genève. Det är en trepartsorgani­sation där regeringar, fack och arbetsgivare har representanter.
Målet är att skapa ett bra arbets­liv i världen, bland annat genom konventioner. Genom att ratificera dessa förbinder sig länder att till exempel förbjuda slavarbete eller se till att fack har rätt att organisera sig och förhandla.
Länder som bryter mot konventionerna kan pekas ut offentligt, men inte bötfällas.
Källa: ILO