Arbetets medarbetare Torun Carrfors läser högt ur antologin ”Jag älskar mitt yrke, men …” på släppseminariet i LO-borgen.

Litteratur och samhällsvetenskap. Det tror jag är en vinnande kombination. De kan förstärka varann och göra varann intressantare.

Johan Engman visar upp boken han medverkar i.

LO:s stora utredningsprojekt ”Arbetsmarknaden efter krisen” avslutas med en kort sammanfattning, till stora delar skriven av Ulrika Vedin. Men fakta och analyser kompletteras med arbetarnas och de utförsäkrades egna berättelser, insamlade via Föreningen Arbetarskrivare. Flera av berättelserna dyker också upp i deras kommande antologi Det arbetande folket, och då i längre format.

För ”Jag älskar mitt yrke, men…”  handlar om korta, distinkta inblickar. Dikter och prosatexter som är som blixtfoton inifrån arbetet.

Sofi Larsdotter har skrivit om ”Att inte äga sin egen tid”. Här i samspråk med Karl-Petter Thorwaldsson.

Vid invigningen framhöll Karl-Petter Thorwaldsson att sånt här är en del av arbetarrörelsens bildningstradition, att litteraturen och den fackliga kampen hör ihop.

Torun Carrfors tog vid och underströk hur viktigt det är att få läsa om riktigt arbetsliv, därför att alla ju är berörda, om inte annat som patient eller anhörig.

Hon satte också gott hopp till maktresurserna i sociala medier, där alla kan tala om hur de har det, och vad som skulle kunna vara annorlunda. Men efterlyste samtidigt ett mer komplext skrivande än det direkt självbiografiska.

I häftet finns också instoppade citat från mer etablerade författare som Maria Hamberg, Micke Evhammar och Cecilia Persson.

Alltsammans är mycket läsvärt. Jag fastnar särskilt för den tillbakahållna humorn i Pia Lindestrands isande dagbok från fas 3 (som naturligtvis också både beskrivs och analyseras i kringliggande faktatexter).

”Jag älskar mitt yrke, men ...”

Antologi utgiven av LO i samarbete med Föreningen Arbetarskrivare inom ramen för projektet ”Berätta om ditt arbete”. Arbetarskrivarnas nya antologi utkommer den 14 juni.