– Jag brukar säga att jag inte har någon annan skola än livets hårda skola. Susanna Gideonsson började jobba redan i grundskolan. På sommarlovet mellan sexan och sjuan började hon som tidningsbud. Sedan blev det snickerifabriken direkt efter grundskolan. Foto: Per Larsson

– Jag brukar säga att jag inte har någon annan skola än livets hårda skola. Susanna Gideonsson började jobba redan i grundskolan. På sommarlovet mellan sexan och sjuan började hon som tidningsbud. Sedan blev det snickerifabriken direkt efter grundskolan. Foto: Per Larsson

 

Susanna Gideonsson har aldrig jobbat i butik. Hon var med i tre olika LO-förbund innan hon hamnade i Handels. Som 14-åring gick hon med i Transport. Hon var 17 år och medlem i Trä när hon utkämpade sin första lönestrid – och vann.

I dag valdes hon till ny ordförande i Handels. Om ett par månader tar hon formellt över efter Lars-Anders Häggström. För nio år sedan kom hon till förbundskontoret, men någon stockholmare blir hon inte.

– Kontakten med släkten och vännerna är värd för mycket. Det är svårt att hålla kontakt enbart på distans. När man jobbar mycket är det svårt att bygga upp en ny bekantskapskrets i Stockholm.

I Umeå finns hemmet. Där bor numera bara maken. Sönerna, 19 och 22 år, har flyttat ut. Hon veckopendlar. I Stockholm bor hon på 31 kvadratmeter.

– Det är ett sätt att leva. I Stockholm jobbar jag mycket på kvällarna. Om det inte är något inbokat finns det alltid jobb på kontoret. Och om en enstaka kväll blir ledig är det jättebra att få undan tvätten. På helgen är jag helt ledig.

Egentligen borde texten börja med att allmän visstidsanställning ska bort. Det hinner hon säga ganska många gånger på en timme. Kravet står högst på listan.

– Våra kollektivavtal är redan oerhört flexibla. Arbetstiden kan variera mellan 31 och 45 timmar i veckan efter behov.

Hon drar en historia från sin tid som ombudsman i Luleå. En ny butikschef hade väldigt svårt att få fram ett årsarbetstidsschema, trots tjat. När han till slut blev klar förstod hon varför. Han hade använt avtalet fullt ut – kortveckor i lågsäsong, långveckor i högsäsong. Resultat blev att det knappt behövdes någon extrapersonal alls – inte ens under semestrarna.

– Men de flesta arbetsgivare tar in visstider i stället. Det är enklast. De är dåliga på att utnyttja möjligheterna som avtalet ger.

Rent krasst kan de kanske spara någon timme här och där genom att pricka in exakt de timmar som visstidarna absolut behövs. Branschen jagar timmar. Ibland kallas Handels till förhandlingar om arbetsbrist i tre, eller kanske fem, timmar i någon mindre butik.

– Det skulle aldrig förekomma i manliga branscher. Där förhandlar man om tjänster, säger Susanna Gideonsson.

För någon månad sedan lade Handels ungdomsgrupp ut filmen om Elin, 23, på nätet. Hon har 15 sekunder på sig att svara på ett jobb-sms. Så har hon haft det i fyra år. Filmen har spritts som en löpeld i sociala medier och letat sig in i nyhetsprogram.

Så ser flexibiliteten ut. De unga känner igen sig.

220 000 jobbar i detaljhandeln, inklusive tjänstemän. På butiksgolvet jobbar 60 procent deltid och 30 procent visstid. Sedan tillkommer 50 000 i åtgärder från Arbetsförmedlingen, ungdomar inte inräknade.

– Deltider, visstider och åtgärder ställer till det. Det är svårt att bygga yrkesroller, skapa ordning och reda och få till lönesystem när allt snurrar runt.

Allmän visstidsanställning infördes 2007. Sedan dess blir de tillfälligt anställda bara fler. Det går ut över alla – även de som är tills vidareanställda.

– De ska sköta hela ruljangsen och ständigt lära upp nya. De får ta allt ansvar. Samtidigt blir arbetsplatserna mer och mer slimmade, konstaterar Susanna Gideonsson.

Visstiderna skapar arbetsmiljöproblem, både fysiska och psykosociala. Ständigt nya arbetskamrater påverkar tryggheten. Vem ska jag jobba med i morgon? Livet som tillfälligt anställd blir inte lättare av att banker och hyresvärdar kräver ett fast jobb.

Detaljhandeln byter ut nästan en tredjedel av personalstyrkan varje år. Det kommer ständigt in nya med lägstalön. Slutresultatet för hela Handels blir negativ löneglidning, det vill säga att lönerna höjs mindre än i kollektivavtalet. Det uppvägs inte av att de som stannar i branschen får lite mer än avtalet.

På lager är heltid vanligast, även om det blir mer av deltid även där. Framför allt ökar inhyrningen. Det blir en fråga även i nästa avtalsrörelse. Handels vill skärpa kraven på inhyrning från bemanningsföretag.

På senare år har frågan om vem som ska organisera lagerbetarna poppat upp. Handels och Transport har hamnat i gränsdragningstvister. Det senaste beslutet i LO:s styrelse gällde Lagenas lager, som numera sköts av DHL. Handels behåller avtalsrätten.

– Gränstvister är bara av ondo. Medlemmarna drabbas. Det blir inte fler LO-medlemmar bara för att vi sliter dem mellan oss, säger Susanna Gideonsson.

I Lycksele var det chefen som sa åt henne att gå med i Transport. Hon var tidningsbud sex dagar i veckan under hela högstadiet. Arbetsdagarna började 04.45. En gång i kvartalet skulle rektorn stämpla i hennes arbetsbok. Det var kvittot på att hon skötte skolan.

Hon tänkte bli sjukgymnast. I stället skaffade hon pojkvän, lägenhet och jobb på snickerifabriken. Efter ett och ett halvt år åkte hon ut. Hon var den sista på turordningslistan som blev uppsagd.

Hon blev arbetslös och föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, innan hon började i skogen med motorsåg. Så småningom blev det hemtjänsten och ett växande fackligt och politiskt engagemang. Uppdragen tog all tid. Till slut sa chefen åt henne att sluta skriva in när hon var ledig.

– Skriv in när du tänker jobba i stället.

Det slutade med att hon blev SSU:s distriktsombudsman i Västerbotten 1989. På den vägen blev hon medlem i Handels.

Fakta

Susanna Gideonsson, 51, Sanna i bekantskapskretsen, växte upp i Umnäs mellan Storuman och Tärnaby och Lycksele i Västerbotten.

Familj: Man och två söner. Hon träffade sin man på en facklig kurs. ”Jag var kommunalare och han var metallare. Vi tyckte olika om allt.”

Bor: Umeå. Övernattningslägenhet i Stockholm.

Fritid: Umgås med man och barn, släkt och vänner, tränar hunden, jobbar i trädgården och läser.

Karriär: Anställd på Handels 1996 som ombudsman – först i Söderhamn och sedan i Luleå. Till förbundskontoret 2005. Kongressvald till första vice ordförande 2006.