Det är sista dagarna innan Europaparlamentsvalet. Fler och fler inser betydelsen av vem som representerar oss i Europa och valdeltagandet ser ut att öka. Debatten mellan Ja eller Nej till EU har till sist börjat mattas och vi diskuterar sakfrågor i större utsträckning än i tidigare val. Det är bra, för oavsett om man älskar eller är innerligt trött på EU så handlar valet om vilket Europa vi vill ha

Riksdagsvalet och Europaparlamentsvalet är två sidor av samma mynt. Att den ena sidan påverkas av den andra är ingen hemlighet för dem som till exempel följt TCO:s arbete mot staplad visstid.Regeringens senaste mantra är ”sänkta trösklar” vilket i sammanhanget är gravt missvisande då effekterna av staplad visstid främst har betydelse för personer som arbetat i åratal på samma plats. När man har arbetat på samma plats i fem år behöver man inte en sänkt tröskel. Man behöver ett fast jobb, en trygg inkomst, möjlighet att ta ett lån ifall man ska köpa bostad eller bil.

TCO ska ha all heder för sin anmälan om dessa missförhållanden till kommissionen. Det är pinsamt att EU ska behöva dra Sverige inför domstol för att vi ska rätta till regler på områden som borde vara vår paradgren, men det visar att EU som ofta förknippas med Laval i fackliga kretsar kan vara en progressiv kraft även i Sverige. Med annorlunda majoritetsförhållanden i parlamentet kan den effekten bli än mer betydande.

En annan fråga som vi tror kommer få stor uppmärksamhet under nästa mandatperiod är arbetsmiljön. EU:s arbetsmiljöstrategi skulle ha ersatts av en ny redan 2012 men har skjutits upp på obestämd tid med hänvisning till krisen.

EU:s regelförenklingsagenda behandlar arbetsmiljöarbete som en ren utgiftspost och har i linje med detta föreslagit att ta bort arbetsmiljökrav för alla små och medelstora företag. Det innefattar 99 procent av alla företag och cirka två tredjedelar av alla anställda i svenska företag.

Det är inte en förenkling, det är en kortsiktig, kontraproduktiv kapitulation som helt bortser från de anställda och att arbetsmiljöinvesteringar oftast ger mycket god avkastning. En förenkling i ordets rätta bemärkelse handlar om att göra det enklare att uppnå kraven, inte att sänka ambitionerna. Ekvationen går ännu sämre ihop när det samtidigt talas om högre pensionsålder.

M har gett sitt stöd till de här förslagen samtliga gånger de har debatterats i parlamentet. Även här finns det en motsvarande sida av myntet på hemmaplan. Regeringen har avvecklat Arbetslivsinstitutet och riktat kraftiga nedskärningar mot såväl företagshälsovården som Arbetsmiljöverket. I retoriken har regeringen sagt sig värna en god arbetsmiljö. I praktiken har man gjort tvärtom.

Införandet av ett socialt protokoll är ytterligare en EU-fråga där det finns tydliga fackliga krav men där Moderaterna slagit dövörat till.

Det sociala protokollet handlar kort om vad som har prioritet mellan fackliga rättigheter och ekonomiska friheter. Som det ser ut i dag har ekonomiska friheter alltid prioritet då de är uttryckligen skyddade i fördraget.

Så länge det ser ut på det viset så kommer till exempel en stridsåtgärd mot ett utstationerande företag alltid att kunna överprövas och det finns inte längre en förutsägbarhet när facken agerar.

På partiledarnivå invänder Alliansen mot att man inte vet vart en lagstiftningsprocess skulle sluta. Ett svagt argument då det i den här frågan inte kan bli mer obalanserat. Ekonomiska friheter har alltid företräde vid konflikt.

Moderaternas förstanamn Gunnar Hökmark talar däremot mer klarspråk. Enligt honom kan inte utländska företag konkurrera om de inte får betala betydligt lägre löner. Det finns inget annat sätt att tolka honom när han säger att ett socialt protokoll skulle stoppa den fria rörligheten och att krav på likabehandling skulle innebära ett hinder.

Vi vet ännu inte vilka förslag som kommissionen kommer att presentera under de närmaste fem åren, men de tre exempel som jag tagit upp visar att det finns tydlig skillnad mellan höger och vänster när det handlar om fackliga frågor.

På söndag beslutas vilka som kommer att representera Sverige. Om det blir en röst för eller emot fackliga rättigheter bestämmer vi tillsammans.

Rösta den 25 för fler och bättre jobb.

 

Olle Ludvigsson (S) olleludvigsson

Europaparlamentariker