”Bättre banksystem behövs”

Det svenska banksystemet bär på stora risker. Därför pekar vi ut tre områden som behöver reformeras för ett tryggare banksystem, skriver två LO-ekonomer.

Denna vecka presenteras – inom ramen för LO:s projekt Full sysselsättning och solidarisk lönepolitik – rapporten Sverige behöver ett bättre banksystem. Det är en rapport med konkreta förslag för att skapa tryggare och mindre samhällsfarliga svenska banker.

Inget är så förödande för sysselsättningen som en finansiell kris. I Sverige har arbetslösheten aldrig kommit ner till de nivåer som rådde före 1990-­talskrisen. Om vi långsiktigt ska nå en högre sysselsättning och lägre arbetslöshet så behövs breda insatser för att minska risken för att vårt land drabbas av finansiella ­kriser.

Sverige har under de senaste åren för­skonats från större nationella bankkriser. Men flera svenska banker stod så sent som 2008 på konkursens rand på grund av äventyrliga affärer i Baltikum. Staten tvingades rädda bankerna genom att bland annat explicit garantera delar av bankernas upplåning.

Vi vet också att det svenska banksystemet i dag bär på stora potentiella risker. Sverige har en stor banksektor, räknat som andel av ekonomin, det saknas regelverk för att hantera banker som är på obestånd och hushållen är högt skuldsatta. Därtill väljer storbankerna att dela ut cirka två tredjedelar av sina höga vinster i stället för att bygga upp det egna kapitalet inför framtida ekonomiska problem.

Den svenska regeringen har under de senaste åren haft en hård retorik mot bankernas höga utdelningar och bonusar. Men i praktisk politik har regeringen behandlat bankerna med silkes­vantar. Vi kan konstatera att flera viktiga reformer inte har genomförts, att regeringens så kallade Finanskriskommitté har varit en besvikelse och att regeringens bolagsskattesänkning kraftigt ökat banksektorns vinster.

Vi pekar därför ut tre centrala reformområden för ett tryggare svenskt banksystem:

• Mer eget kapital i bankerna.

Många svenska storföretag har en soliditet på omkring 50 procent. Det betyder att dessa företag kan göra mycket stora förluster innan ägarnas del av skuldsidan är förbrukad. Det finns dock fyra storbolag som skiljer ut sig från de övriga och det är storbankerna – SEB, Handelsbanken, Nordea och Swedbank – som alla har en soliditet på under fem procent.

De svenska storbankernas låga andel kapital beror på att bankerna kan lånefinansiera sig mycket billigt eftersom skattebetalarna direkt och indirekt garanterar bankernas upplåning. Det skapar en olycklig situation där bankernas risktagande ökar i vetskap om att skattebetalarna garanterar risktagandet. För att komma ur denna situation med extremt låg soliditet behöver bankerna mötas av krav på att ha betydligt mer eget kapital.

• Avgifter utifrån risknivå.

Banker som tar stora samhällsrisker, exempelvis genom att de har generösa ersättningssystem och låg kapitaltäckning, bör betala en straffavgift för sitt beteende. År 2008 beslutade riksdagen att svenska banker årligen ska betala en riskdifferentierad stabilitetsavgift, som speglar den enskilda bankens risktagande, för att finansiera framtida bankkriser.

Men trots att fem år har gått har regeringen inte genomfört riksdagens beslut.

Vi anser att avgiften bankerna betalar snarast bör differentieras, i enlighet med riksdagens beslut, utifrån vilken risk respektive bank tar.

• Mer europeiskt samarbete ger ­tryggare svenska banker.

Vår syn är att regelutformningen och övervakningen av banker i högre grad behöver göras i samarbete över nationsgränserna.

Det pågår inom Europa ett omfattande arbete för att skapa ett gräns­överskridande regelverk och översyn av banksektorn.

En bankunion är till gagn för stabi­liteten i Europa. Sverige bör agera konstruktivt så att vi längre fram kan ansluta oss till bankunionen om villkoren är lämpliga.

Om Sverige ska klara att pressa tillbaka arbetslösheten och varaktigt höja sysselsättningen behöver risken för framtida finansiella kriser minimeras.

 Torbjörn Hållö
Åsa-Pia Järliden Bergström
LO-ekonomer