Carola Lemne är ny vd för Svenskt Näringsliv. Foto: Jessica Gow

Carola Lemne är ny vd för Svenskt Näringsliv. Foto: Jessica Gow

Andra dagen på nya jobbet träffar Arbetet Carola Lemne som mitt under brinnande EU-valrörelse tillträtt som ny vd för Svenskt Näringsliv.

EU-valrörelsen har rullat i gång och i september är det dags för en ny då Sverige håller riksdagsval. Det är två politiska avgöranden som kommer att prägla hennes första tid som vd för Svenskt Näringsliv.

Men hon svarar brett på frågan om vad hon tycker är viktigast inför EU-valet.

– Jag tycker det är att man går och röstar och att man röstar för öppenhet och samarbete. Vi är ett litet, exportberoende land ute i periferin och behöver EU mer än de behöver oss, säger hon.

I valrörelserna har jämställdhetsfrågan blivit allt hetare. Feministiskt initiativ går framåt i opinionsmätningar.

 Är du feminist?

– Den frågan får man jämnt. Jag slog upp ordet i Nationalencyklopedin. Jag tror inte att det finns en svensk som inte är feminist om man med det menar att man är för kvinnans lika rätt och självbestämmande.

Skulle du beskriva dig själv som feminist?

– Det beror på vilken sorts feminism. Det finns så många.  Jag kanske skulle börja kalla mig nationalencyklopedifeminist … nä, men det är ett problem att olika människor förknippar ordet med olika saker.

– En strömning som verkar mer sympatisk än andra är särartsfeminism, där man erkänner att det finns skillnader mellan könen men vill ha lika rättigheter.

Redan första dagen på sitt nya jobb tog Carola Lemne upp frågan om arbetskraftsinvandringen i en debattartikel. Där skriver hon om vikten av Sverige som ett öppet land och behovet av en rörlighet på den globala arbetsmarknaden, det ska vara lätt att jobba i andra länder.

– Det saknas både händer, fötter och talang.  Inte minst inom vården behövs personal i Sverige i framtiden. De 1,3 miljoner svenskar som utvandrade till USA hjälpte till att bygga det landet. Nu behöver vi hjälp att bygga vårt, säger hon.

Då Svenskt Näringsliv beskriver arbetskraftsinvandringen talas det ofta om behoven av arbetskraft och vikten av att rekrytera specialister. När LO-facken talar om det varnas det för lönedumpning och slavliknande arbetsvillkor.

Ibland när fack och arbetsgivare debatterar låter det som ni befinner er på olika planeter. Hur har det blivit så?

– Diskussionen via media blir ofta mer tillspetsad än vad den egentligen är, säger hon. Men det är klart att det finns en oro för lönedumpning. Det har dock inte vällt in folk till Sverige. Arbetskraftsinvandringen står endast för 0,4 procent av arbetsstyrkan i landet. Det finns så många myter i den här frågan, lönedumpningen är en.

På vilket sätt är det en myt?

– De seriösa rapporter jag läst säger i alla fall inte att det förekommer lönedumpning. Men missbrukas systemet så ska det uppdagas. Men det finns inget som tyder på att det är ett stort problem.

I USA, Sverige och flera länder pågår en diskussion där det varnas för skadligt höga inkomstskillnader. Ni vill ha högre inkomstskillnader. Hur tänker du kring det?

– När man pratar löneskillnader beror det på var man börjar göra jämförelser. Har man en liten lönespridning är effekten att det inte lönar sig att utbilda sig, satsa extra.

– Det vore bra om en sjuksköterska under sitt arbetsliv kunde fördubbla sin lön, men det går knappt i dag. I en del andra länder däremot skulle det kanske behövas en minskad lönespridning.

Ett krav från delar av fackföreningsrörelsen är att begränsa vinsterna inom välfärden. Vad skulle hända då?

– Det skulle få förödande konsekvenser. I dag går 40 procent av alla svenskar till en privat vårdcentral. Hälften av all tandvård drivs privat. Fokuseringen på vem som äger vad gör att vi tappar fokus på vad vi får för pengarna och hur verksamheten ska utvecklas.

Hur är debatten tycker du?

– Det här är den mest populistiska debatten vi har just nu. Det målas upp en bild av giriga kapitalister på kanalöarna som räknar pengar hela dagen och sedan angrips den bilden. Men verkligheten ser inte ut så. Det finns inga övervinster för företagen som utför offentliga tjänster.

Hur tycker du företagsklimatet är i Sverige i dag?

– Jämfört med för 25 år sedan är det mycket bättre. Dessutom är det bättre än i många andra länder. Men samtidigt förbättrar andra länder sina företagsklimat och vi måste hänga med. På senare tid har reformtakten i Sverige tyvärr avstannat.

När du går i pension och tänker tillbaka på din tid på Svenskt Näringsliv, vad önskar du att du ser då?

– Jag önskar att vi är överens om att företagen och företagarna ska ha bra villkor, vårt välstånd bygger på att företagen i Sverige går bra. Jag hoppas att våra nya hjältar är företagare och forskare, inte bara fotbollsstjärnor.

Uppmärksammas företagare för lite i dag?

– I dag pratade jag med en restaurangägare som pajat ett förhållande och var rädd för att paja sitt nuvarande. Han jobbade dygnet runt, var gift med sitt jobb. Jag säger inte att det behöver vara så men det är ändå häftigt att någon satsar så mycket.

– Sedan är det enda som händer att folk blir avundsjuka när någon tjänar mycket pengar. Jag överdriver, men det man bidrar med genom att driva sådana verksamheter är värt mycket. Det borde uppmärksammas mer. Alla behöver goda förebilder.

I flera intervjuer beskrivs Carola Lemne som orädd, exekutiv och en bestämd ledare. En chef som är påläst och rak. Men det finns även en annan bild. En person som gillar makt och att stå i rampljuset och har svårt för dem som säger emot för mycket.

Hur skulle du själv beskriva din ledarstil?

– Jag har absolut inte svårt för folk som säger emot. Tvärtom, man tänker alltid bättre om man är fler och folk vågar säga emot. Jag har ingen önskan om att alltid stå i rampljuset, men när jag började på Praktikertjänst fanns en tradition att vd:n skulle bjussa på sig själv offentligt på årsstämmefesterna. Jag tyckte det var kul. Jag har ett spex-förflutet och kan sjunga så jag uppträdde. Jag är nog mer orädd än att jag har behov av att stå i rampljuset.