Martin Klepke webbledartopp

Jobben stod välgörande i fokus under gårdagens partiledardebatt i SvT.

Däremot blev inte många ord sagda om jämställdhet.

Det som sades om jobben visar att ämnet med rätta har seglat upp som valets viktigaste fråga.

Med en arbetslöshet som, trots bättre tider, är högre än 2006 och en situation där andelen sysselsatta har sjunkit hade alliansens partiledare uppenbara svårigheter att hålla fast vid tesen att miljardbidrag till företagsägare i hamburgerbranschen skapar jobb.

– Ni vill använda ungas jobb till Ams-åtgärder, sade Annie Lööf indignerat om de rödgrönas förslag att hellre satsa på utbildning i stället för sänkt krogmoms.

Och ja, med dagens ungdomsarbetslöshet var det nog många tittare som ansåg att Löfvens utbildningslinje är ett riktigt bra förslag, när sänkt krogmoms inte är någon framkomlig väg.

Då hjälpte det inte heller att Fredrik Reinfeldt som vanligt upprepade att sänkt krogmoms ”minskar trösklarna till arbetsmarknaden”.

Verkligheten överensstämmer helt enkelt inte med påståendet.

Det var också de rödgröna och inte alliansen som vid flera tillfällen fick återföra debatten till grundfrågan, jobben.

I en angränsande fråga var det dock svårare att upptäcka några skillnader alls mellan blocken. När förhållandena för arbetare från andra länder kom på tal var alla rörande ense om att svenska regler ska gälla på svensk
arbetsmarknad, även om språkbruket skiftade från ”kollektivavtal” till ”kollektivavtalsmässiga villkor” och just ”svenska regler”.

Kanske är det alla avslöjanden om hemska villkor för migrantarbetare i Sverige som fick även alliansens partiledare att ligga lågt med försvar för det system de själva har skapat. Den hastigt överstökade jämställdheten var dock en besvikelse.

Partiledarna upprepade lamt sina ståndpunkter. Eller snarare, de rabblade över dem så snabbt att ingen tittare troligen uppfattade vad de menade.

Annie Lööf försökte ändå upprepa att Rut-bidragen är ett jämställdhetsprojekt och Stefan Löfven att föräldraförsäkringen borde bli mer jämställd men så mycket mer blev det inte.

Ingenting om de förändringar som främst drabbat LO-kvinnor i den politik som alliansen har fört eller dagens orättvisa pensionssystem, även det till LO-kvinnornas nackdel.

Jonas Sjöstedt fick stort utrymme i såväl skolfrågan som övrig välfärd.

Naturligtvis naglade han sig fast vid vinstuttagen.

Stefan Löfven svarade i praktiken nej på frågan om vinstuttag i skolan bör förbjudas, och med tanke på hur ska gå vid en rödgrön valvinst formar sig denna vinstfråga alltmer till den anledning som Vänsterpartiet kan hänvisa till för att ställa sig utanför en kommande regering, om regeringsförhandlingarna efter valet inte går Vänsterpartiets väg.

Miljöfrågan tog aldrig fart. Nuon kom på tal. Likaså Centerpartiets makalösa försäljning av de utsläppsrätter som svenskarna lyckats minska sitt utsläpp med, en åtgärd som Centerpartiet globalt har lyckats öka
utsläppen med, i stället för att minska dem, men så mycket mer miljödebatten blev det aldrig.

För Miljöpartiets Gustaf Fridolin var det nog inte heller så viktigt.

Partiet har redan vunnit klimatdebatten och Fridolin gick i stället in för att försöka befästa Miljöpartiet som ett ansvarstagande parti när det gäller jobb och välfärd.

Jimmie Åkesson var ovanligt tyst och marginaliserad i debatten. Att skylla allt på ”massinvandring” blev aldrig gångbart, varken när försvaret eller skolan debatterades.

Sverigedemokraterna må vara ett lydigt stödparti för den allianspolitik om råder i Sverige. Men när det som i går kom till frågan om mänsklighet och humanism syntes den avgrundsdjupa sprickan mellan Jimmie Åkesson och de övriga partiledarna.