Lars Andersson ser risker med att ett parti har egen majoritet – till och med om det är hans eget. Foto: Janerik Henriksson

Lars Andersson ser risker med att ett parti har egen majoritet – till och med om det är hans eget. Foto: Janerik Henriksson

 

Arbetets intervju skedde i april 2014. En kort tid senare avled Lars Andersson efter ett hastigt sjukdomsförlopp.

 

Skattetrycket, kärnkraften och de liberala värderingarna fick Lars Andersson att välja Folkpartiet.
– Det ska vara frihet, så långt det går, utan att man skadar någon annan.

I slutet av 1970-talet tog Lars Andersson steget in i Folkpartiet. 1976 hade de borgerliga vunnit valet, ”äntligen”; Lars minns det från skolan, att det kändes roligt. Pappan var socialdemokrat och mamman folkpartist. Han minns härliga somrar på landstället som de hyrde, med kakelugn och vatten i brunn.

– Då hade man tid att diskutera livet i stort, säger han.

Han har en yrkeskarriär inom teknik, har sålt tv- och radioapparater, varit teletekniker och är nu driftsledare på Teracom, det statliga bolaget som driver marknätet för radio och tv.

– Mycket är lättare och bättre, annat svårare och sämre, säger han om teknikutvecklingen.

– Jag är orolig för den personliga integriteten, säger liberalen som nobbar såväl Facebook som Twitter.

larsanderssontretungaolk inser inte hur lättåtkomliga de gör sig på nätet:

– Myndigheter är dåliga på att skydda uppgifter. Samhället måste jobba mer för att inte ligga efter. Och själv känner jag en teknikstress. Man måste få ha sin privata sfär, man måste ha tid att tänka efter, säger han.

Som där på landstället, före smartteknikens tidevarv.

Tiden för hans politiska rotslagning var omvälvande. Borgarna i riksdagen var ovana vid att ha majoriteten och kom inte överens

1980 kom folkomröstningen. Befolkningen fick lägga sin röst på ett av alternativen.

Vilka de var? Linje ett var utbyggd tunnelbana och linje två fortsatt trafik på Roslagsbanan. I den kommunala folkomröstningen i Täby alltså.

Drygt tre decennier senare sitter folkpartisten Lars Andersson på Täby Park hotell, utanför det rum där kommunfullmäktige snart ska mötas. Han uppskattar att bo nära skog och strövområden, ”hälften grönt” och ”staden på landet” har varit kommunens mål respektive devis så länge han kan minnas.

Men när vi vill ta bilder i något av favoritstråken hänvisar han till kavaj­en, han är klädd för politik, inte natur. Blå kavaj, blå byxor, pin med partiets blåklint i två nyanser.Han berättar om den nya stadsdel som ska byggas på nuvarande Täby galoppbana och den medborgardialog som ägt rum.

Att höra sig för vad invånarna tycker är viktigt, även om inte lagen kräver det, anser han.

Här är också frågan om tunnelbana högaktuell igen. För det blev en satsning på Roslagsbanan i den där folkomröstningen. Nu är det inte fråga om antingen eller. Tunnelbanan skulle bli ett viktigt komplement, anser han liksom partiet.

– Men nu blir det ju Nacka, så vi får väl vänta, säger Lars Andersson, som bott större delen av sitt i liv i Täby, den kranskommun näst efter Lidingö och Danderyd där befolkningen var mest kritisk till trängselskatter. 66 procent röstade 2006 nej till ett införande i Stockholm.

– Det är en hämsko att kollektivtrafiken är så dålig, många måste åka bil.

Men om vi går tillbaka till 1980 så var det ju en annan folkomröstning också. Den som föranleddes av splittringen i det borgerliga blocket, och av att Harrisburgolyckan fört med sig en växande opinion mot kärnkraften.

Den där folket i stället skulle få avgöra, men där alternativen blev så luddiga att inget var ett direkt ”ja” eller omedelbart ”nej”, (”Atomkraft – nej tack”- märket har hängt med som en närmast odödlig symbol sedan dess, men stod för avveckling inom tio år) och, som Lars Andersson säger när vi gemensamt försöker minnas de tre linjerna och dess förespråkare: Linje två vann väl? Det blev ju ja, i alla fall.

Eller snarare en lugn i stormen-seger. Socialdemokraternas och Folkpartiets mellanalternativ med avveckling i möjlig takt och satsningar på förnybar energi tog hem omröstningen med en halv procentenhet före linje tre. Å andra sidan fick linje två tillsammans med Moderaternas linje ett (som också stod för avveckling i möjlig takt) klar majoritet.

– Jag hade kunnat rösta på linje ett också, men jag röstade som Folkpartiet. Det var ju inget solklart resultat och det har man levt med i rikspolitiken sedan dess, säger han.

Själv har han levt med sin fru sedan den tiden. De träffades något år före omröstningen och debatterade på olika sidor, han för, hon mot. Han ser en verksamhet som blir allt säkrare och effektivare med mindre restprodukter. Hon ser riskerna.trefragorlarsandersson

De diskuterade så mycket politik att de båda sedan skred till handling: Hon gick med i nej tack-Centern och han i nja-Folkpartiet.

– Jag tycker väldigt bra om de libera­la idéerna. Alla människors lika värde och rätt att uttrycka sig och göra det man vill, så länge man inte skadar någon annan eller gör något som någon annan måste betala för.

Redan som 15-åring var han emot det höga skattetrycket och de pekpinnar som han upplevde att socialdemokratin stod för. Han vände sig mot den kollektivanslutning av LO-medlemmar till S som skedde fram till 1990. Själv gick han som teletekniker med i tjänstemannaförbundet ST i stället för något LO-förbund. Men han poängterar att han är positiv till fackföreningsrörelsen som han tycker gjort mycket gott.

Aktiv fritidspolitiker har han varit sedan slutet av 1980-talet då han fick en plats i kyrkofullmäktige. Från slutet av 1990-talet har han suttit i kommunfullmäktige.

Skatter är fortfarande en viktig fråga för Lars Andersson.

– Momsen är den bästa skatt vi har. Ju mer du konsumerar, desto mer betalar du. När det gäller inkomstskatten så har vi en progressiv skatt och det tycker jag vi ska ha. Det ska inte vara 25 procent oavsett om du tjänar 50 000 kronor eller 50 miljoner, men nivåerna ska vara rimliga. Det mesta du tjänar ska inte gå i skatt om du nu tjänar lite mer.

Samtidigt säger han att han är orolig för de sociala skyddsnäten. För har man inget jobb ska man ändå få en ersättning som går att leva på, säger han.

Han tycker att partiet måste våga ta i känsliga frågor. Som att maxtaxan på dagis borde höjas. Också pensionsreformens broms vill han stå för. Liksom anledningen till att pensionärerna inte kompenseras för jobbskatteavdraget.

– Som pensionär har du de största utgifterna bakom dig. Du har köpt ditt hus, eller lägenhet, du har betalat dina lån, du har inga barn du har kostnadsansvaret för.

Fast han ser ett problem med att kreditinstituten lånar ut för mycket pengar.

– Där har vi varit lama. Folk säger att de måste få låna mer för att kunna köpa ett hus. Men om vi inför nya kreditgränser så behöver du bara vänta lite så går priserna ner. Om du inte kan köpa huset nu för åtta miljoner kronor, kanske du kan göra det om några år för fem miljoner.

I Täby har Moderaterna haft ensam majoritet ungefär varannan mandatperiod. Vid senaste valet gjorde Folkpartiet en framryckning till 29 procent. M fick 42 procent och hela det borgerliga blocket 80 procent.

Ändå styr de borgerliga ihop, och alla allianspartierna har vetorätt. Lars Andersson tror att det främjar demokratin, han tror faktiskt inte heller att ett ensamt FP-styre vore det bästa.

varforfplenadahl– Jag tror att det alltid är skadligt om något parti har majoritet. Men det som inte får hända är att Moderaterna får det.

Förra perioden sålde de Tibbleskolan, trots att verksamheten fungerade bra.

– En klar majoritet av befolkningen var emot och många tyckte att kommunledningen inte var lyhörd, analyserar han Moderaternas nedgång.

I ensamt styre har också Moderaterna dragit ner kraftigt på kulturen.

– Vi har återöppnat två biblioteksfilialer som vårt stora kära Alliansparti stängde förra mandatperioden. Vi har också sett till att öppna kommunala förskolor. Med Moderaterna fanns bara en. Kommunen måste ha beredskap ifall de privata går i konkurs, säger Lars Anderson.