”Vi hade så roligt på Saab”

Hettan kunde vara olidlig, och svetslopporna lämnade ärr som fortfarande syns som vita prickar på benen på somrarna. Men minnesbilden från arbetet på Saab i Trollhättan 1980 är en annan. 

– Vi hade så roligt tillsammans, säger Lena Norman och Turid Hjelte.

Närmare 34 år har gått sedan Turid Hjelte mötte fotografen Svenne Nordlöv när han gjorde ett reportage i Saabfabriken i Trollhättan. Hon hade jobbat två år som svetsare. ”Man bränner sig och slår sig och blir så trött på allting ibland. Det är bara tjejer som svetsar här och nästan alla är mellan 20 och 30 år”, sa hon då till reportern som var med.

När vi nu möts i ett modernt konferensrum på hennes nuvarande jobb i modebranschen är minnet annorlunda.

– Tjejer var vi ju, men sa jag verkligen att jag blev trött på det? Ja, så var det kanske. Nu minns man nästan bara det som var bra, säger hon och kliar yorkshireterriern Alice som kurar i hennes knä.

Hennes kollega från den tiden, Lena Norman, håller med. Hon började på Saab 1973. Två år efter att hon slutat nian.

– Jag gick ner till Saab en torsdag, minns jag. På måndagen började jag jobba. Det var så på den tiden.

Svetsarutbildningen fick de på plats. Jobbet bestod i att svetsa det som robotsvetsarna inte klarade av. Alla hade egna svetsstationer och svetsade allt som skulle göras på bilen, innan den gick vidare till monteringen och en ny bil lyftes på plats. 18 bilar skulle svetsas på en arbetsdag på åtta timmar. En bra dag, om allt flöt på, tog arbetet bara fem timmar.

– Det virkades mycket på vår avdelning, säger Turid Hjelte.

– Finskorna virkade dukar och vi spelade kort, fyller Lena Norman i.

Att de skulle svetsa fler bilar, i stället för att spela kort, dricka kaffe och snacka med varandra, var helt uteslutet.

– Det fick vi inte. Då hade facket gått i taket. Man gjorde det man skulle, sen var man klar, säger Turid.

De skrattar när de tänker på kaffebryggaren ovanpå kylskåpet och den gemensamma kassan som gjorde att de slapp gå iväg till kaffeautomaterna. Kollegorna från Finland, som höll sig för sig själva. Och hon från Island, som alltid var med, men som senare flyttade hem för att hon tyckte att svenskar festade för lite.

Att det bara var unga tjejer på avdelningen tror de berodde på att svetsarna var tvungna att vara små och smidiga när de klättrade runt i bilarna. Arbetstiderna anpassades för att passa mammor. Saab inrättade ett överlappande skift mitt på dagen så att de som ville kunde gå ner i arbetstid.

Turid jobbade heltid på kvällarna varannan vecka och var ledig varannan.

– Det var perfekt när dottern var liten, och man tjänade bra. De flesta i Trollhättan jobbade nog åtminstone en tid på Saab.

Många av tjejerna umgicks även på fritiden. De festade ihop och red tillsammans. Turid och Lena delade intresset för djur. De hade hundar och siameskatter och bodde även grannar ett tag.  Och de har hållit kontakten genom åren, även om de slutat vara arbetskamrater.

Turid Hjelte lämnade Saab och öppnade sin första modebutik i Trollhättan 1983. Sedan dess har företaget växt och utvecklats. Hon är nu ansvarig för ekonomi och personal i ett stort modeföretag där hennes dotter är vd.

– Det har varit tufft i perioder, och då har jag kanske saknat tryggheten på Saab. Men jag ångrar mig inte. Jag har det mycket stressigare i dag, men det är det värt.

Lena Norman blev kvar på Saab till 2004. Verkstadsjobbet hade då förändrats rejält och det fanns inte längre någon tid att spela kort. Även om hon då hade gått vidare inom företaget kände hon sig färdig med Saab och började plugga till undersköterska.

I dag jobbar hon som habiliteringsassistent på ett gruppboende.

– Med tanke på hur det gick för Saab, var det ju för väl att jag tog steget, säger hon, och tillägger att hon också fått ett roligare jobb.

– Jobbet i sig gav väl inte så mycket på Saab, utan det var arbetskamraterna som var poängen. Nu har jag ett jobb som är givande på ett helt annat sätt.