Nu vet vi varför Maud Olofsson vägrar svara på frågor inför Konstitutionsutskottet, KU.

Hon har förirrat sig i osanningar och halvlögner om det misslyckade köpet av holländska Nuon, ett köp som hon som dåvarande näringsminister var ansvarig för.

Att försöka förklara det som inte stämmer i hennes historia i direktsändning inför svenska folket hade varit pinsamt och knappast hedervärt.

Bättre är då, verkar hon resonera, att stänga dörren, dra ned rullgardinen och vägra svara.

Maud Olofsson har tidigare sagt att hon informerade Fredrik Reinfeldt om affären och att Sveriges statsminister under samtal förklarade att det inte fanns några skäl att säga nej till köpet av Nuon.

Det är oklart om det rör sig om ett eller flera samtal som Maud Olofsson menar. Men enligt Fredrik Reinfeldts vittnesmål inför KU igår har något sådant samtal aldrig ägt rum. Han fick aldrig någon information om Nuon förrän affären blev offentlig, säger han.

Maud Olofssons vägran att framträda i KU får därför ses som den enda vägen ut för att inte göra ont värre i en fråga där hon varit alltför ovarsam med sanningen.

Som en brasklapp måste sägas att det naturligtvis finns en teoretisk möjlighet att Maud Olofsson talar sanning och att samtalet med Reinfeldt faktiskt har ägt rum. Men det skulle i så fall innebära att det i stället är Reinfeldt som blåljuger inför KU, TV-kameror och hela det svenska folket. Det skulle också betyda att han lika flagrant ljuger om följdförloppet, att han, som han säger, fick höra om affären först efter att den var genomförd.

Det är visserligen ett möjligt scenario, men knappast troligt. Speciellt efter att de tjänstemän på näringsdepartementet som fört anteckningar om påstådda samtal mellan Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt plötsligt även de vägrar att utfrågas av KU eller lika plötsligt inte längre minns hur det hela gick till.

Det är Maud Olofssons korthus som rasar, inte Fredrik Reinfeldts.

Andra spekulationer om händelseförloppet faller på sin egen orimlighet, för antingen har ju ett samtal ägt rum eller också har det inte det. KU-utfrågningen av Fredrik Reinfeldt och tidigare finansminister Anders Borg, vars finansdepartement – tvärs emot regelverket – hölls utanför Maud Olofssons Nuon-affär, har därmed med all önskvärd tydlighet visat följande:

Maud Olofsson var varken kapabel att bereda, handlägga, riskbedöma, ge klartecken till eller att i efterskott tala sanning om Sveriges största kontantaffär genom tiderna, det alltigenom misslyckade köpet av Nuon för 97 miljarder kronor av de svenska skattebetalarnas pengar.