Debatt

”Lagstiftning är fel väg att skapa trygghet”

Trygghet på lång sikt i arbetslivet kan inte lagstiftas fram – det handlar om att rusta individen för att klara av förändringar på arbetsmarknaden och hitta nya jobb, skriver två Timbromedarbetare. Starten på arbetslivet är avgörande för förmågan att hitta nytt jobb senare.

Trygghet spelar en central roll på arbetsmarknaden. En anledning är att många arbetstagare värdesätter en stabil anställning. Även arbetsgivare förlitar sig på tryggheten som uppstår genom välfungerande anställningsrelationer.

Den stora frågan är därför inte om trygghet är viktig eller inte, utan hur vi uppnår den. Som vi visar i en ny rapport spelar förutsättningarna för inträde på arbetsmarknaden en betydande roll i sammanhanget. Även något försenat inträde kan nämligen flera årtionden senare översättas till mindre trygghet och lägre inkomster för den enskilde.

Utmaningen att skapa trygghet ökar med tiden. En rad långsiktiga trender, som teknologiska förändringar, intensivare global konkurrens och ökad nivå av specialisering, medför att olika företags och branschers förutsättningar snabbt kan förändras. Mellan 1990 och 2009 försvann 3 230 000 jobb i Sverige medan 3 420 000 tillkom. Också i många jobb som inte formellt försvann ändrades kraven på arbetstagarnas kompetens. Det är ofta svårt, om ens möjligt, att koppla tryggheten för anställda till enskilda arbetsuppgifter på enskilda arbetsplatser. Den långsiktiga tryggheten beror på individens möjligheter att klara av förändringar och finna nya anställningar.

Som de tyska forskarna Janine Bernhardt och Alexandra Krause nyligen visat har långvarig samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare större fokus än tidigare på att arbetsgivarna kontinuerligt utvecklar sina individuella kompetenser. Möjligheten att kunna möta skiftande krav som vuxen relaterar samtidigt till den start som individen i ung ålder fick på arbetsmarknaden.

Studier som noga skiljer ut orsak från verkan visar att den som upplever hinder med att tidigt komma i arbete i ung ålder så länge som 20 år senare i livet bär med sig ”ärren” av denna långsamma start. Intressant nog går resultaten från dessa studier emot en vanlig föreställning, nämligen att de ungdomar som blir ”insiders” på arbetsmarknaden tjänar på stela strukturer, till skillnad från framtida ”outsiders”. En trög start ger framtida ärr i form av ökad risk för arbetslöshet för lågutbildade grupper. Men även högutbildade som knappt riskerar arbetslöshet drabbas, genom lägre framtida inkomster och karriärutveckling.

Resultaten förvånar egentligen inte. Vi lever i en humankapitalbaserad ekonomi, där individers investeringar i den egna kompetensen är avgörande för möjligheterna att komma i arbete och göra karriär.

Trygghet i arbetslivet kan inte huvudsakligen lagstiftas fram. I stället måste den bottna i bättre kompetensutveckling i skolan, förbättrat företagsklimat som leder till större efterfrågan på arbete, flexibla regler för inträde samt en lönesättning som öppnar för enkla jobb. För att stimulera till trygghet måste vi helt enkelt riva barriärerna till arbetslivet. Liksom länder som Danmark och Nederländerna bör vi ta till oss läxan att trygghet och flexibilitet långsiktigt kan samverka.

Nima Sanandaji