Martin Klepke webbledartopp

Jimmie Åkessons Sverigeturné förvandlas alltmer till en proteströrelse mot den politik han företräder.

Ingen borde vara förvånad. Sverigedemokraterna är det enda riksdagsparti som skiljer ut människor utifrån ras och ursprung. Det är det enda parti som vill frånta en del av de anställda på de arbetsplatser där Jimmie Åkesson dyker upp rätten att delta i samhället på samma villkor som andra.

De människor som inte är välkomna i SD:s värld finns mitt ibland oss, på alla arbetsplatser, i alla yrken och bland nära och kära till dem som Jimmie Åkesson möter.

Det kan då inte vara demokratins mening att anställda genom sin närvaro ska ha skyldighet att delta i besök av ett parti som vill kasta ut dem ur samhället.

Det är förståeligt om enskilda anställda, speciellt de som är födda i andra länder, då hellre väljer att avvika och manifestera sitt ogillande.

Det är också intressant att notera den skillnad som plötsligt uppenbarat sig mellan hur vuxna förväntas agera vid ett SD-besök och hur skolelever ska uppträda.

Även om många anser att SD som riksdagsparti inte ska särbehandlas och åläggas besöksförbud är det bara få som har den extrema och uttalade ståndpunkten att vuxna anställda mot sin vilja ska tvingas delta på Jimmie Åkessons propagandabesök.

(Att denna extrema linje över huvud taget florerar i debatten, med åsikten att offentligt anställda tydligen bör beordras att le i kapp med Jimmie Åkesson och hälsa honom välkommen är minst sagt märkligt. Hur ska denna linje upprätthållas? Ska de som vägrar hämtas av polis?)

Men de flesta sansade debattörer inser att varje människa som vuxen individ är kapabel att fatta sitt eget beslut och stå upp för humanism och demokrati utan att fördömas.

När det gäller elever är dock fördömandet större mot dem som bojkottar partiets skolmöten.

Det är ett svårbegripligt underkännande av unga människors rätt att i demokratisk anda stå upp för sina egna åsikter och avstå från den utsorterande propaganda de inte sympatiserar med.

När det gäller skolbesöken finns också en klar motsättning mellan riksdagspartiers rätt att ge information och skolans skyldighet att ge undervisning till stöd för demokratin.

Skolverket har klart tagit ställning i sina råd, inget riksdagsparti ska hindras från att framträda. Ändå kvarstår konflikten varje gång SD:s företrädare i skolmiljön propagerar för en urskiljande människosyn som innebär att ett antal av de elever som sitter i bänkraderna inte skulle vara välkomna in i demokratin av det enda skälet att de har annat ursprung och annan hudfärg.

Förvisso är det en demokratisk konflikt där Skolverket grundar sitt ställningstagande på att det i demokratins namn inte går att utesluta riksdagspartier.

Men i demokratins namn är det lika riktigt av elever att reagera mot ett parti som inte står upp för alla människors lika värde.

Som bekant, det borde åtminstone vara bekant för alla demokratiskt sinnade krafter, grundar sig vår demokrati på att alla människor har lika värde. Ingen ska kunna kringgå demokratin genom att hänvisa till rikedom (som i det gamla bondesamhället), kön (vilket gällde innan kvinnor fick rösträtt) eller som i SD:s fall genom utsortering på grund av ursprung och hudfärg.

Genom sin utsorteringspolitik där människa skiljs från människa är det omöjligt att betrakta SD som ett parti bland andra. Det minsta man kan begära av vuxenvärlden är att inte fördöma de reaktioner som uppstår bland de elever som, om SD:s politik blir rådande, skulle förvägras att delta i vårt demokratiska samhälle.