På mindre än 20 år har Sveriges offentliga sektor gått från att ha skulder som överstiger tillgångarna till att ha stora rikedomar. Ekonomer i alla läger varnar för att staten är på väg att bli för rik.

Nästa vecka presenterar regeringen sin ekonomiska vårproposition, där riktlinjerna för den ekonomiska politiken läggs fast. Några signaler om att rucka på målet om ett överskott på en procent i de offentliga finanserna lär inte synas till. Detta trots att situationen är en helt annan i dag än när målet infördes.

Då var en utradering av den offentliga sektorns nettoskuld – faktumet att staten, kommunsektorn och ålderspensionssystemet tillsammans hade skulder som var betydligt mer omfattande än de finansiella tillgångarna – ett av huvudmotiven. Och vändningen gick snabbt. Ända sedan 2004 har den offentliga sektorn redovisat en nettoförmögenhet.

– Överskottsmålet medförde en allmänt stram finanspolitik. Det i kombination med att de offentliga tillgångarnas marknadsvärde har utvecklats starkt bidrog till utvecklingen, säger Lars Jonung, professor vid Ekonomihögskolan i Lund, och tidigare ordförande för regeringens finanspolitiska råd.

Enligt rådets beräkningar kommer förmögenheten att fortsatta växa om överskottsmålet ligger fast.

– Nettoställningen kommer att bli starkare och starkare. Sverige är på väg att bli ett oljeland – likt Norge, säger Lars Jonung.

Bedömningen delas av ekonomen Jonas Frycklund på Svenskt Näringsliv, som anser att det rör sig om en onödigt stor nettoförmögenhet.

– Historiskt har liknande perioder synts när nationer planerat att starta krig, och det är ju knappast aktuellt. Tillgångarna som nu finns i offentlig sektor skulle i stället ha kunnat ha finnas i den privata. Det innebär att det blivit mindre utrymme för privata investeringar, säger Jonas Frycklund.

Även LO-ekonomen Åsa-Pia Järliden Bergström kritiserar fortsatt uppbyggnad av den offentliga förmögenheten.

– Staten berikar sig på samhällets bekostnad. Det finns ingen anledning till så stora finansiella tillgångar. Att hålla fast vid överskottsmålet innebär att man inte anpassar sig till hur välfärdsbehoven utvecklas – och att man på sikt frångår kontraktet om att alla ska ha rätt till en viss omfattning på välfärden, säger hon.

Förbundsekonomen på Handels, Stefan Carlén, hävdar att ansamlandet av finansiella rikedomar har lett till högre arbetslöshet och lägre sysselsättning.

– När man stramar åt hela tiden och inte tillåter stimulanser så permanentas arbetslösheten, och det blir svårare att komma tillbaka till låga nivåer. Dessutom har det bidragit till för låga offentliga investeringar. Pengar är som gödsel: Det är dumt att samla all gödsel på gödselstacken, det är bättre att sprida ut dyngan på åkrarna, säger han.

På senare år har behovet av en stor offentlig förmögenhet ofta motiverats av att staten behöver marginaler om en omfattande ekonomisk kris skulle inträffa. Men prognoschefen på statliga Konjunkturinstitutet, Jesper Hansson, ifrågasätter resonemangen bakom beräkningarna.

– EU-regelverket godkänner undantag från regeln om att budgetunderskottet inte får överstiga tre procent. Så att utgå från att den regeln är bindande i en djup lågkonjunktur är konstigt och inte särskilt relevant, säger han.

– Det andra skälet – att staten i händelse av en bankkris ska ha förmåga att kunna rekapitalisera bankerna – innebär ett förtäckt bankstöd. Det vore bättre att minska risken för en stor bankkris genom att inte ha så stora banker.

Klicka för större bild