Både IMF:s sparkrav och de stängda gränserna mot Ryssland slår hårt mot Ukrainas arbetsmarknad. Samtidigt har annekteringen av Krim satt de ukrainska fackförbunden i knipa.

– Byggfacket på Krim ingår fortfarande i vårt förbund. Men vi kan inte hjälpa våra medlemmar där, säger Vasyl Andreev, ordförande i det ukrainska byggfacket.

– De vet inte vilka löner, pensioner eller arbetslöshetsersättning de har rätt till, inte vilka lagar de lever under. Och vi kan inte nå dem, eftersom ukrainska medborgare inte släpps in på Krim. Sedan några veckor kommer inte post till Krim fram, vi kan bara kommunicera via e-post och telefon.

Samtidigt utsätts fackens medlemmar på Krim för hårda påtryckningar att snabbt avsäga sig sina ukrainska medborgarskap och byta till ryska pass. Annars kan deras egendom konfiskeras, och de förlorar rätten till arbete och sociala ersättningar. Ytterst riskerar de att förvisas från Krim.

– Våra organisationer på Krim tillhör fortfarande oss, de har inte begärt utträde, säger Sergej Kondriuk, vice ordförande i Ukrainas fackliga centralorganisation FPU. Men ryska fackföreningar verkar redan på Krim och försöker få våra medlemmar att gå över till dem.

FPU äger ett 15-tal semesteranläggningar, sanatorier och vilohem på Krim, som årligen tagit emot tiotusentals medlemmar och deras familjer. För den ukrainska fackföreningsrörelsen har anläggningarna varit en mycket viktig inkomstkälla. Nu har Republiken Krims myndigheter lagt beslag på dem.

– Tillsammans med Ukrainas regering försöker FPU hävda sin äganderätt till anläggningarna, säger Sergej Kondriuk.

– Vi har ställt in möten med Rysslands fackföreningar och överväger om vi alls  kan ha några relationer med dem då de ensidigt stöder ockupationen av Krim, säger Sergej Kondriuk, vice ordförande i FPU, den ukrainska fackliga centralorganisationen.

– Vi har ställt in möten med Rysslands fackföreningar och överväger om vi alls kan ha några relationer med dem då de ensidigt stöder ockupationen av Krim, säger Sergej Kondriuk, vice ordförande i FPU, den ukrainska fackliga centralorganisationen.

Rysk militär närvaro gör dock att de ukrainska facken inte har mycket att sätta emot. I ett tidigt skede fick de stöd i förhandlingarna av sina organisationer på Krim, enligt Vasyl Andreev. Krims myndigheter bytte då ut ordföranden för den lokala fackliga samorganisationen.

De ukrainska fackförbunden drabbades hårt redan när Fackföreningarnas hus på självständighetstorget i Kiev brändes ner i februari. Drygt 40 fack förlorade sina förbundskontor.

– Allt förstördes. Vi har inte ens pennor kvar, säger Tatjana Nikitina, ordförande för de ukrainska statstjänstemännens förbund PPDU.

Rysslands övertagande av Krim har försvårat situationen.

– De många företag som har sålt till den ryska marknaden blir utan arbete nu när Ryssland sätter stopp för ukrainska varor, säger Vasyl Andreev.  Långvariga kontrakt bryts och tusentals jobb försvinner.

Samtidigt måste den ukrainska arbetslöshetsfonden minska sina utbetalningar. En stor del av dess tillgångar ska nämligen användas för att fylla på Ukrainas pensionsfond, ett villkor för krediter från Internationella valutafonden, IMF.

Också det lönestopp som den ukrainska regeringen har beslutat om, och de höjda gaspriser som gäller från den 1 april, har sin grund i krav från IMF. FPU har protesterat mot lönestoppet, men har annars förståelse för åtstramningarna.

– Den militära aggressionen mot Ukraina innebär påfrestningar för landets ekonomi, det måste vi tyvärr acceptera, säger Sergej Kondriuk.

– I regeringens politik finns också sådant vi gillar, som höjd skatt för de rikaste och reformer mot korruptionen inom tullväsendet och den statliga upphandlingen.

FPU avsatte nyligen sin tidigare ordförande Jurij Kulik därför att han stod den förra, proryska presidenten Viktor Janukovytj nära, och har börjat söka en ny roll för fackföreningsrörelsen i ett Ukraina som orienterar sig mer mot Europa.

– FPU har beslutat att facket måste moderniseras parallellt med att hela landet moderniseras, säger Jurij Kulik.

FPU hoppas förhandla fram en ny ”huvudöverenskommelse” mellan facken, arbetsgivarna och den ukrainska staten och lägga grunden till en effektivare dialog mellan parterna på arbetsmarknaden.

I det sammanhanget nämner Sergej Kondriuk det svenska Medlingsinstitutets projekt i Ukraina som viktigt. Projektet syftar både till bättre dialog mellan fack och arbetsgivare och till en ny modell för att lösa tvister.

– Vi vill att Ukraina integreras med Europa, men utan hjälp utifrån kommer det inte att gå.