Ingela Gardner Sundström, SKL, är stolt över att sifferlösa avtal brutit igenom i kommunerna, men ser också brister i systemet. Foto: Erik Abell

Ingela Gardner Sundström, SKL, är stolt över att sifferlösa avtal brutit igenom i kommunerna, men ser också brister i systemet. Foto: Erik Abell

De privata arbetsgivarna har under decennier argumenterat för sifferlösa avtal som helst också ska vara utan tidsgräns, så kallade tillsvidareavtal. Men det är inom stat, kommuner och landsting som den här sortens avtal i växande utsträckning signeras. 

Bland de största avtalen på arbetsmarknaden som saknar siffror för löneökningarna är sju av åtta tecknade inom den offentliga sektorn. Och utanför kommuner och landsting är det endast Ledarnas avtal med alla sina motparter som tränger sig in på topplistan.

– Jag kan inte svara på varför vi lyckats övertyga våra motparter om riktigheten i de här så kallade sifferlösa avtalen, säger Ingela Gardner Sundström, ordförande i SKL:s förhandlingsdelegation.

I dag är det bara Kommunal som står kvar vid traditionella – siffersatta – löneuppgörelser i hela den offentliga sektorn.

Det var Akademikeralliansen – akademiker inom kommuner och landsting – som bröt den lönepolitiska isen 2001. Då kom parterna överens om sifferlösa avtal som löpte utan bortre tidsgräns, men med en årlig möjlighet att säga upp avtalet.

– Kanske har andra grupper sett att Akademikeralliansen klarat sig väl också med de nya avtalen. Det kan ha bidragit till att de själva vågat närma sig den här formen av sifferlösa uppgörelser med lokalt satta löner.

De stora fördelarna med ett system som saknar centralt fastställda löneökningar är, enligt arbetsgivarna, just möjligheten att ta lokala hänsyn och variera löneökningarna efter de förutsättningar som råder i det aktuella landstinget eller kommunen.

– Rädslan för att vi inom vår sektor skulle bli löneledande är trots detta överdriven. Om någon någonstans får mer än den framförhandlade normen på arbetsmarknaden så kompenseras det av att andra delar får något mindre. Löneökningarna som helhet driver därför inte på lönekostnaderna, argumenterar Ingela Gardner Sundström.

Men trots den påtagliga stoltheten över att allt fler avtal i kommuner och landsting är sifferlösa avtal, så medger Ingela Gardner Sundström att det finns brister.

– Det handlar framför allt om den lokala tillämpningen av de avtal vi skrivit. Den här processen förutsätter, om det ska bli rätt, omfattande insatser från chefernas sida. Och de måste ha mandat att sätta lön. Saknas det försvinner betydande delar av systemets fördelar, fortsätter hon.

En annan lika viktig beståndsdel i det sifferlösa systemet är att lönekriterierna är både tydliga och väl förankrade bland alla inblandade.

– Jag anser att kriterierna ska vara tydliga och ett resultat av förhandlingar mellan fack och arbetsgivare. Risken är annars att det uppstår tveksamheter och slitningar.

Utvecklingen under det senaste decenniet vittnar om nämnda svårigheter. När sjuksköterskorna sa upp sitt avtal 2008 och gick i strejk var det, åtminstone till en del, en följd av hur avtalet tillämpades.

• Läs även: Akademiker sågar sifferlösa avtal