Det talas mycket om hur den europeiska ekonomin ska lyftas ur krisen. Det finns flera problem i den debatten. Ett är att många ser arbetsmiljö­arbetet som en ren nedskärningspost. Det synsättet är förlegat och måste ändras.

Arbetsmiljön är en positiv tillväxtfaktor som vi definitivt inte har råd att ignorera.

I det högerstyrda Europa har arbetsmiljöarbetet devalverats.

På EU-nivån har delar av arbets­miljö­agendan lagts på is under krisåren.

På nationell nivå har neddragningar blivit norm. Den svenska regeringen har bantat arbetsmiljöforskningen och genomfört hårda nedskärningar i såväl Arbetsmiljöverket som företagshälsovården. Mönstret har varit lik­artat i flera andra EU-länder.

Resultaten är logiska. Det kommer nu alltfler larmrapporter i Sverige och övriga EU om att arbetsmiljön i viktiga avseenden håller på att försämras. I en studie från 2010 upplevde hela 24 procent av arbetarna i EU att deras hälsa och säkerhet riskeras på arbetsplatsen. Den andelen kan mycket väl ha ökat sedan dess.

Trots de negativa signalerna vill ­högern fortsätta devalvera arbets­miljö­arbetet. På EU-nivån har den europeiska arbetsmiljöstrategi som gällde till 2012 ännu inte ersatts
av någon ny. Blockeringar har satt stopp.

Samtidigt har EU-kommissionen, efter tryck från högerhåll, i det delvis rimliga förenklingsinitiativet REFIT lagt in en destruktiv plan för urholkade arbetsmiljöregler. Kommisso­nen talar om svepande undantag från arbetsmiljöreglerna för små och medel­stora företag med upp till 250 anställda. Där finns mer än 90 procent av alla arbetare.

Kommissionen talar också om att skrota viktiga arbetsmiljöförslag och hindra EU-länderna från att ge arbetstagare bättre skydd än vad EU-reglerna kräver. Även på nationell nivå pekar flera pilar pekar mot fortsatt nedmontering.

Detta är ett stort misstag. För den som vill bygga en fungerande europeisk ekonomi går det inte att hantera en central tillväxtfaktor så illa. Det självklara vore i stället att stärka arbetsmiljösatsningarna.

En sund och säker arbetsmiljö är något som varje individ har rätt till. Arbetsmiljön har dock inte bara stor betydelse för individen, utan också för samhällsekonomin. För företagen påverkar arbetsmiljön produktivitet, sjukfrånvaro och konkurrenskraft. Att ha välmående och trygg personal är en tung konkurrensfaktor. Detta gäller inte minst för små och medelstora företag – som påverkas i högre grad av varje sjukfrånvaro. För att statsfinanserna ska bli hållbara krävs låga sjuktal och att fler orkar jobba till ordinarie pensionsålder. Utan goda arbetsmiljöer är det inte möjligt. För att nyttja den fulla potentialen i ekonomin måste kvinnor ges möjlighet att jobba lika mycket som män. Eftersom kvinnor i dag drabbas hårdare av dåliga arbetsmiljöer än män är arbetsmiljöförbättringar en förutsättning för att nå dit.

På EU-nivån behöver två saker göras:

  • Dels måste en ny arbetsmiljöstrategi lanseras. Eftersom förberedelserna kommit långt handlar det bara om att häva blockeringarna.
  • Dels måste arbetsmiljödelen av REFIT slopas och ersättas av ett offensivt EU-program för att underlätta arbetsmiljöarbetet i små och medelstora företag. Lösningen är inte att urholka reglerna, utan att göra det lättare att följa dem. Programmet bör bland annat gå ut på att utöka arbetsmiljöforskningen kring dessa företag, att göra OiRA – det nya riskhanteringsverktyg för småföretag som tagits fram av Europeiska arbetsmiljöbyrån – tillgängligt i hela EU samt att utveckla ett mer aktivt supportsystem för de mindre företagen i hanteringen av arbetsmiljöfrågor.

På nationell nivå måste arbetsmiljöarbetet rustas upp i ett flertal länder. Inte minst gäller det Sverige.

Bättre arbetsmiljö är en nyckel till att stabilisera och vitalisera den europeiska ekonomin. Att strunta i detta är bara kontraproduktivt.
Olle Ludvigsson
Europaparlamentariker (S)
Jytte Guteland
Kandidat i EU valet (S)