Tillväxten har som regel varit större under valår. Delvis beror det kanske på slumpen, men till stor del är tillväxten en följd av att politiker på alla nivåer satsar på välfärden – precis innan val. 

valeffektnySedan 1970 har Sverige haft en gemensam valdag för riksdagsval och val till landsting och kommuner. Sammanlagt har 13 valår avverkats sedan dess.

I genomsnitt har BNP-tillväxten under dessa 13 år uppgått till 3,2 procent, vilket kan jämföras med en tillväxt på 1,7 procent under år då väljarna inte begett sig iväg till vallokalerna.

Slumpen förklarar en del av den stora skillnaden. Rekordåren 1970 och 2010, då tillväxten översteg 6 procent, råkade båda infalla på valår. Och få hävdar att finansministrarna Gunnar Sträng eller Anders Borg kan ta åt sig äran för de skyhöga tillväxttalen.

Men det finns en del som tyder på att valen har ett finger med i spelet. För ända sedan början av 1980-talet har finanspolitiken varit betydligt mer expansiv under valår än andra år. Om man använder sig av statliga Konjunkturinstitutets mått på inriktningen av den ekonomiska politiken, så rör det sig om en skillnad på nära en procent av BNP – eller drygt 30 miljarder kronor.

– Regeringar som vill bli omvalda för ofta en expansiv finanspolitik strax före valet genom att sänka skatterna och höja utgifterna, säger nationalekonomen Lennart Erixon.

Men det är inte bara riksdagspolitikerna som tar hänsyn till valdagarna när de lägger sina budgetar.

– Forskning visar att kommunerna anställer fler, låter utgifterna öka snabbare och har lägre skattesatser när det är valår jämfört med andra år, säger LO-ekonomen Åsa-Pia Järliden Bergström.

Klicka för att göra bilden större

Klicka för att göra bilden större

Valeffekten är så pålitlig att vissa prognosmakare räknar med den i sina förutsägelser för den svenska ekonomin.

– Den offentliga konsumtionen tenderar att öka snabbare under valår. Eftersom denna konsumtion står för omkring en fjärdedel av ekonomin så får det effekter. Vi har i våra prognoser lagt in en högre tillväxt i offentlig konsumtion som en följd av att det är val i år, säger Torbjörn Isaksson, prognoschef på Nordea.

Att en betydande valeffekt lever vidare står delvis i strid med idéerna bakom det finanspolitiska ramverket som infördes på 90-talet – med utgiftstak, överskottsmål i statens finanser och krav på att kommunerna ska ha balans i sina budgetar. Ett av grundmotiven till dessa regler var att minska inslaget av kortsiktig finanspolitik för att påverka väljaropinionen.

– I praktiken finns det inom ramverket ett utrymme för stimulanspolitik, och det har man fortsatt att använda sig av. Politikernas beteende har följt tidigare mönster. Men vi kan stå inför ett trendbrott. Ökad acceptans för skattehöjningar för att säkra kvaliteten i välfärden kan innebära att det inte går att dra samma fördel av stimulanspolitiken som tidigare, säger Lennart Erixon.

Han betonar att stimulanserna inför valen vid vissa tillfällen kommit när de varit nödvändiga.

– Talet om finanspolitikens begränsade effekter på BNP-tillväxten bygger på en förenklad teori, som säger att expansiv finanspolitik kommer att straffas genom förstärkt växelkurs och höjda räntor. Men i verkligheten spelar en rad andra faktorer in som göra att dessa samband blir diffusa och kanske försvinner helt, säger Lennart Erixon.