Jenny Wrangborg

Jenny Wrangborg. Foto: Karin Grip

SIDBYTE DEL 4. Att gå från facklig till chef är absolut inget som ska uppmuntras, anser Jenny Wrangborg som själv haft många fackliga uppdrag inom Hotell- och restaurangfacket.

– Om man helt plötsligt kan byta sida, hur bra representant är man? frågar hon retoriskt och svarar: ”inte alls bra”.

Förtroendekrisen blir ett faktum.

Den som blir erbjuden en chefstjänst måste verkligen tänka efter vad det innebär, anser kommunalaren Jennifer Hillblom, för den som går över till arbetsgivarsidan måste ta jobbiga och svåra beslut som går emot arbetarnas intressen.

– Det innebär att du sviker det fackliga löftet och blir en individualistisk karriärist, säger hon.

Att fackliga skulle bli bättre chefer ger Jenny Wrangborg inte mycket för.

– Den utbildning de har fått gör att de vet ännu mer hur de kan spela ut facket och hur de kan undvika att följa regler och avtal. Och de pengar vi investerat i utbildningarna försvinner.

Hon har själv erfarenhet av en chef som framhöll sitt tidigare fackliga engagemang, men inte skötte löneutbetalningarna korrekt, och som tvingade anställda att skriva på ett utförligt sekretessavtal, vilket inte stämde med fackliga värderingar.

Fackliga blir inte generellt sett bättre chefer, anser Jennifer Hillblom:

– Det kan bli bra, och kan ge kortsiktiga vinster, men skadan som övergången orsakar facket och förtroendet för fackföreningsrörelsen på sikt är värre. Att köpa över fackligt aktiva är också en strategi som företag använder för att slå sönder gemenskapen på arbetsplatsen.

Cheferna inom hotell- och restaurangbranschen är ovana vid fackklubbar och räds dem, anser Jenny Wrangborg. De vill ofta bli av med fackliga, och kan de inte säga upp dem (vilket på grund av de många tillfälliga anställningarna ofta blir en enkel lösning) blir nästa utväg befordran.

– Min erfarenhet från restaurangbranschen är att om chefen tycker att man gjort något bra i facket så har man inte vågat ställa de kritiska frågorna, säger hon, som anser att facket ska användas för att flytta fram arbetarnas positioner och att intressekonflikten är inneboende.

Vem ska då vara chef? Hellre någon utifrån än att en facklig kollega byter sida, anser Jenny Wrangborg, som liksom Jennifer Hillblom också gärna ser en större arbetsplatsdemokrati.

– Byggbranschens modell med lagbasar som väljs av de anställda tycker jag är bra. Jag tror den skulle fungera på äldreboenden, fritidsgårdar, förskolor, säger Jennifer Hillblom.

Förutom att ha varit arbetsplatsombud på fritidsgårdar, har hon också varit skolinformatör för LO-distriktet i Stockholm. Hon vill lyfta frågan ur ett ungt perspektiv. Hur ska unga vilja gå med i facket om de inte kan lita på att förtroendevalda står på arbetarnas sida? Det är förödande om unga som knappt vet något om facket, men som tagit steget att bli medlemmar, möts av fackliga som smörar för chefer och som ser facket som ett sätt att stiga i hierarkierna, anser hon och föreslår ett nytt fackligt löfte:

– Jag skulle vilja se ett förbud mot att fackliga blir chefer. Att medlemmar ingår ett avtal med den lokala fackklubben, när de väljs till förtroendevalda, där de lovar att de inte ska gå över till chefssidan, säger hon.

Det skulle vara ett viktigt ställnings­tagande från fackets sida: Det här vill vi inte se, anser hon.

Jenny Wrangborg anser inte att utveckling bör handla om att några få ska stiga i hierarkierna.

– Som hela vårt samhälle ser ut: Man ska satsa på sig själv, göra karriär, göra en klassresa. Men klassen är ju kvar, och där ska facket se till att vi alla får det bättre, säger hon.

Det fackliga löftet

”Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin, under några omständigheter, arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varand­ra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbets­givaren uppfylla våra krav.”

Ur LO:s Kollektiv­avtalet – det skrivna­ löftet