Lööf – en hubot som bör återkallas
Centern har problem, stora sådana. När jag googlar ”’Annie Lööf’ robot” får jag nästan 76 000 träffar. Sökningen innehåller förstås en massa felträffar, men det visar hur fler än jag associerar kring partiledarens radiostyrda brist på autenticitet. I flera år har jag frågat mina medmänniskor: Är Annie Lööf verkligen en dålig politiker eller jag provocerad av att hon är en ung kvinna med makt? Är det jag eller Centern som måste skämmas? Jag tror att partiledaren, hennes uppdrag och egenskaper, på ett olyckligt vis är sammanvävt med Centerns kris.
Vi förknippar ”politisk omsvängning” med de nya Moderaterna. Vi förknippar ”svek mot gräsrötterna” med Socialdemokraterna. När det egentligen är Centern som i medieskugga har förintat hela sin väljarbas av landsbygdens småfolk för att i stället fjäska för storstadsbrats med svullna suvar. Och när partiet, långt efter alla andra, förstått att nischen nyliberalism varit ledig därför att den är förbrukad, så drar de skamlöst ut på landet igen, som om Stureplan aldrig funnits.
Centerns kräftgång i politiken brukar bland deras egna förklaras med att de inte får ut sitt budskap. Och invändningen är förstås att det är just det partiet lyckats med. Det kan väl inte ha undgått någon att Centerns profilfråga varit lönesänkningar och försämrad arbetsrätt med facket som huvudfiende. Det är nu också uppenbart att partiet i dag vill byta fokus.
Centerns problem handlar inte bara om att människor inte känner sig lockade av budskapet utan också om att det finns ett klantmanipulativt drag över Centern som deras partiledare på ett kongenialt vis härbärgerar. När Lööf låter som om hon rabblar en utantilläxa med nyss framgooglade fakta, speglar det ett centerparti som förlorat sin själ, som saknar kärna.
Lööfs många svajiga grodor, exempelvis huruvida Kina är en demokrati eller inte, visar oss inte bara en partiledare som inte bottnar utan ett helt parti utan botten.
Det är extra irriterande då det är så uppenbart att Annie Lööf, som person, är ett desperat försök av Centern att vilja verka moderna i fas med tidsandan och samtidigt ställa in sig hos oss väljare.
Det är uppenbart att Annie Lööf inte är vald för sitt djupa kunnande eller för sin starka förankring bland gräsrötterna utan för att partiet velat spekulera i vad de trodde skulle gå hem i stugorna – en ung kvinna med rätt image och framtoning. Partiet valde alltså inte en politiker utan en kommunikatör. De förväxlade Lööfs förmåga att stapla klichéer och floskler utan att staka sig med politisk kompetens. Det känns olustigt!
Annie Lööf känns som ett skräckexempel på en politisk framtid då yta betyder mer än innehåll, men där allting har gått snett. Annie Lööf är en postpolitisk hubot av en modell som snarast bör återkallas och bytas ut.
