Italien: Varannan ung
går utan jobb

Vara ung i krisens Italien och söka jobb är för det mesta en mardröm. Närmare hälften av alla under 30 år är arbetslösa. Detta samtidigt som hälften av företagen hävdar att de inte hittar kompetent arbetskraft.

Valentina Predieri är 27 år och arbetslös. Den senaste månaden har hon lämnat jobbansökningar på mängder av företag, men har inte fått något napp.

– Inte ett enda ställe har haft en skylt med ”biträde sökes” eller liknande. Tyvärr kan jag inte åka runt speciellt mycket, eftersom bensinen är för dyr och min sambo inte fått sin lön utbetald sedan november, berättar hon när vi träffas i Bologna, dit hon kommit för att prata med Giovanna Balzoni på facket Cgil.

Giovanna Balzoni arbetar med att hjälpa främst ungdomar att hitta jobb. Det som arbetsförmedlingen fixar i Sverige, det får facket stå för i Italien.

– I praktiken klarar arbetsförmedlingarna bara av att hjälpa människor med funktionsnedsättningar. Enbart två procent av alla jobbsökande får napp genom dem. Detta är en av orsakerna till att företagen inte hittar folk, konstaterar hon.

Valentina Predieri, som varit butiksbiträde, värdinna och alltiallo, har visserligen skrivit in sig hos arbetsförmedlingen i kommunen där hon bor, men hon söker inte jobb genom den.

– Nej, det leder ingenstans. Men man måste vara inskriven för att få arbetslöshetsersättning, förklarar hon.

Hon har bytt jobb åtskilliga gånger genom åren. De nya har hon mest hittat genom bekantas bekanta.

– Det är ofta enda sättet.

Även Antonino Guarneri, 29, hittade sitt fasta kockjobb genom bekanta för nio år sedan. Nu har restaurangen där han jobbade gått i konkurs, och han lyckas inte hitta något nytt.

– Jag har ingen utbildning i grunden, och därför väljer arbetsgivarna alltid någon annan, säger han, som flyttade till Bologna från Palermo på Sicilien direkt efter gymnasiet i jakt på jobb.

Nu har han skrivit in sig på universitetet och studerar livsmedelsteknik, samtidigt som han fortsätter att söka jobb, för i Italien finns inga studiemedel att få. Han skulle egentligen vilja fortsätta som kock, men har bestämt sig för att prova den här nya vägen i stället.

– Möjligheter att öppna eget har jag inte, eftersom bankerna inte längre lånar ut pengar här. Min sambo, som också är arbetslös, tycker att vi ska flytta tillbaka till Sicilien om det inte löser sig med jobb, men jag har redan bestämt mig. Det blir Tyskland i så fall, säger han bestämt.

Antonino Guarneri är långt ifrån ensam om att sakna rätt utbildning. Något som det italienska företagarförbundet, Confindustria, försöker få folk medvetna om.

– Det har hela tiden skett en förflyttning från de praktiska till de teoretiska gymnasielinjerna, som anses ”finare”. Vi måste göra dessa skolor mer attraktiva, och ge mer utrymme för praktik, både på gymnasium och högskola, säger en av Confindustrias vice ordförande, Ivan Lo Bello.

Arbetslösheten bland de unga i Italien har många olika ansikten. Förutom utbildningen är ofta oviljan att flytta på sig ett hinder, enligt Giovanna Balzoni.

– Ungdomarna har oftast svårt att tänka sig att flytta till en annan stad, långt från familj och vänner, förklarar hon.

Valentina Predieri kan inte flytta, eftersom hon behöver sin familjs stöd och hjälp med den femårige sonen, som förlorat båda händerna i en olycka. Men ekonomin börjar bli ansträngd.

– Vi räknade ut i går kväll att vi klarar oss i två och en halv månad om jag inte hittar något jobb och min sambo inte får någon lön. Sedan vet jag inte vad vi ska göra, konstaterar hon.

Läs också:

En förlorad generation
Ungdomsarbetslösheten i Europa ligger stadigt på en skyhög nivå

Så här vill vi minska arbetslösheten bland Europas unga
Europafacket, Business Europe, Moderaterna och Socialdemokraterna svarar