I går stängdes den snabbt kontroversiella hemsidan Lexbase ner av operatören Bahnhof.
Men under de få dagar som webbplatsen var i drift fick många nog en ny insikt runt problematiken offentlighet och sekretess.
Lexbase gömmer sig bakom ett utgivarbevis och hävdar att de därmed har grundlagsstöd för att lägga ut uppgifter om personer som förekommit i domar.
Intresset har varit enormt. Bara på något dygn drog Lexbase till sig över en miljon träffar, och ramaskriken nådde orkanstyrka när många insåg att de själva eller deras barn finns med i registret.
Kanske påmindes de om en gammal dom för stöld i en affär, eller barnens domar för skadegörelse sedan de blivit tagna av polis när de varit ute en natt och målat graffiti.
Det här är intressant, för faktum är att det gäller en stor del av befolkningen som antingen själva har blivit dömda eller som har någon familjemedlem som blivit dömd för något brott.
Som Leif GW Persson konstaterade redan för flera år sedan har en mycket stor del av svenskarna på något sätt kommit i kontakt med rättsväsendet, något som de i resten av sitt liv väljer att tala tyst om.
Och plötsligt framstår en annan debatt i ny dager, nämligen FRA:s och amerikanska NSA:s avlyssningar.
Det argument som Sveriges utrikesminister Carl Bildt förde fram när han inte ville kritisera NSA:s avlyssning och som låter så rätt, att avlyssning och kartläggning inte borde bekomma den som inte har något att dölja, befinns plötsligt vara uppåt väggarna fel.
Lexbase har visat att i stort sett alla har något att dölja, men vi måste ha vår fulla rätt att dölja det bakom privatlivets sekretess.
Carl Bildts kommentar om NSA:s avlyssning fälldes för övrigt innan det kom fram att svenska FRA aktivt hjälpte NSA med avlyssning av europeiska medborgare, något som kan förklara den svenska utrikesministerns underdånighet.
Mitt i all kalabalik runt Lexbase har hemsidan alltså kanske ändå fyllt ett syfte. Den har fått oss att inse att vår privata sfär ska få förbli privat.
Men vi kan samtidigt vara övertygade om NSA, FRA och Carl Bildt inte har någon lust att förstå det.
